Kultur

Parsifal i Malmö - festen nästan över

Premiären är över. Premiärfesten pågick fortfarande när den gamle regissören vacklade hem vid tvåtiden. Tack alla som var med och förverkligade Parsifal i Malmö och tack alla som höll tummar eller kom med annan input - nu är det bara det viktigaste kvar dvs föreställningar - regissören drar sig tillbaka med en replik ur akt 1 "Schlafen! Schlafen! Ich muss!"  

Parsifal i Malmö - i morgon smäller det

Dagen före premiären är inte regissörens dag. Någon frågar om ett bälte, textmaskintexten ses igenom en sista gång, fantomsmärtorna molar och uppmuntrande tillrop hjälper ej. På scenen leds (gudskelov) repetition med andralagare och covers inte av S. utan av N. Johansson (står för Niklas, min utmärkte regiassistent). Efter den långa resan kan regissören bara dunka i ryggen alt. krama om och säga "Toi toi. Och gör nu bara vad vi kommit överens om. Konstnärlig överkurs kan komma senare." Snart är man reducerad till en åskådare på parkett eller i kulissen, vars eventuella synpunkter (helst inte för många) generöst tas emot av dem som på och kring scenen redan tagit över föreställningen. Och så ska det ju vara.

Parsifal i Malmö - en lång dag - genomdrag med orkester 1

Nu är det torsdag kväll och vi är rätt möra. Vi har dragit igenom första akten med orkester och allt som till en iscensättning hör två gånger samma dag - den klockade in på 1 timme och 46 minuter respektive 1 och 44 - med den obetydligt kortare tredje akten i mitten. Så mycket Parsifal kan egentligen ingen spela eller lyssna till på en dag. Varken Leif Segerstam eller jag bröt en enda gång men det behövdes en del räddningar i ögonblicket. Alla gör det mesta rätt och team & teknik försöker hålla jämna steg med alla förändringar - stora och små - som hör till veckan före premiärveckan. Och regissören har allt mindre att skylla på om hen inte redan fattat sina beslut eller - i vissa fall - just nu är klok nog att veta om man bör acceptera eller bestrida det som för varje dag mer och mer blir teaterns verklighet. Jag får vara nöjd med att artisterna fortfarande vänligt lyssnar till mina synpunkter och att inspicienten förklarar att vi är någorlunda i fas. Kunde varit värre. Härligt att repetera - efter premiären kommer fantomsmärtorna.

Parsfal i Malmö - första genomdrag i kostym, mask, ljus & scenografi

Hela föreställningen från elva till halv fem i så fullständigt skick som nu tänkas kan men utan orkester. Dirigent och pianist ensamma i diket. Alla på och kring scenen är oerhört duktiga och ofta bra och kommer ihåg nästan allt men regissörens tillkortakommanden lyser honom i ögonen. Tur att det är två veckor till premiär och en påsk att tänka igenom sina synder före nästa repetition. Och alla vet att väsentligt (och oväsentligt) kan komma att förändras. Sen är det varje gång samma överraskning att man aldrig kan föreställa sig exakt vilket intryck alla förhoppningsvis väl genomtänkta detaljer gör när de för första gången ställs bredvid varandra i någorlunda realtid. För mig blev dagens överraskning hur nära Wagner som dramatiker ligger sina samtida. Det är inte bara Valkyrjans första akt - där tre personer diskuterar incest i ett kök - som är som en gigantisk Ibsenpjäs. Parsifal är i många stycken Strindberg så det ryker om det. Men är det egentligen konstigt alls ? Olika generationer men samma tid. Nietzsche och "kvinnofrågan" - så som dessa supermän uppfattade den - är verkligen inte de enda förbindelselänkarna.

Parsifal i Malmö - vad säger dom egentligen?

Wagner införde diskussionen på operascenen i stället för duetten. Efter början på brudgemakscenen i Lohengrin sjunger hans personer inte längre duetter, de diskuterar till musik, över en orkester där symfoniskt behandlade ledmotiv guppar omkring som emotionella minnen i det undermedvetnas djupa ocean. Någon enstaka gång flätas kärleksparets röster samman i Tristan och Isoldes andra akt men även dessa extatiska erotiker argumenterar kring kärlekens väsen och funktion. I Mästersångarna diskuterar man konst, i Nibelungens ring tolkar personerna sina egna myter och träter om det mänskliga samhällets utveckling. I Parsifals andra akt, den som ändå mest liknar en 1800-talsopera någonstans mellan Meyerbeer och sen Verdi, diskuterar ett kärlekspar med förhinder psykologi, religion och sexualitet. Till våldsamt känslobrusande musik men länge och med total brist på rädsla för svåra begrepp. Hur iscensätter man detta utan att bara åka snålskjuts på den högdramatiska vokaliteten? För en musiker kan det som bekymrar en teatermänska vara helt uppenbart - andredirigenten Ralf Kircher säger så enkelt att den som ska förföra själv blir förförd av den som avvisar. Nästa kommande lyft - efter förra veckans möte för sångarna med orkestern och dirigenten Leif Segerstam - blir på tisdag när vi för första gången repeterar i Camilla Thulins kostymer. Plötsligt erinrar sig regissören hur vi bestämt att personerna ska se ut och då kommer t.o.m. han att förstå hur huvudpersonerna kan börja diskutera Kristus och sexualiteten som frälsning eller syndastraff i stället för att hoppa i säng eller gå åt var sitt håll. Fullständigt solklart. Stegen ska bara bli rätt också liksom positionerna. Vänta bara.   

Parsifal i Malmö - tack för ikväll, herr kapellmästare!

Ikväll var det "Sitzprobe" dvs. första repetition med orkester och Leif Segerstam på pulten. Att tala om 100 % temperaturhöjning är en grov underdrift. LS började med de första 52 minuterna av akt 1 i ett enda svep utan att bryta för korrigering en enda gång. En kvalitativ upplevelse i arbetet utan motsvarighet i den s.k. "talteatern". Sen ska vi bara få ihop det med allt som sker på scenen men det hör ju till jobbet. När Segerstam gick vidare med andra lagets soli från början igen repeterade vår "rörelsemänska" Ola Hörling i en timme entréer, sortier och processioner med den stora manskören - herrar ur Malmö Operas kör och Lunds studentsångare hopslagna - i den för ändamålet något underdimensionerade balettsalen. Dörren fick vara öppen för att få luft och det bars runt bårar och kistor. Får se om det går lika bra nere på scenen. En helkväll, alltså. Även för regissören som slapp ha idéer hela tiden.

 

Parsifal i Malmö - snart repetitionsvecka 3

Sover man någonsin så gott som efter en intensiv repetitionsvecka? Helt borta från elva på lördagskvällen till elva på söndagen (våren snöt visserligen en timme där) och det var likadant förra helgen. På eftermiddagen hos Wagnersällskapet - alla såg ut som om de kunde Parsifal utantill och hade sett den hundra gånger men intensivt intresserade. Man blir inspirerad av åhörare som ser ut som de begriper (och ibland mer än talaren!). I morgon börjar vi sätta ljus. På tisdag och onsdag kväll något som alla, särskilt solisterna, längtar efter och i någon mån fruktar - "Sitzprobe" = vår dirigent Leif Segerstam tar sig ffg igenom hela verket musikaliskt med orkester, soli och kör, i diket resp. på stolar på scenen. Upp till bevis om instuderingen stämmer med dirigentens tolkning. Och för regissören ett sista tillfälle att luta sig tillbaka, lyssna och lära, gå igenom stycket igen men inte behöva vara i fokus som lekledare och instruktör. Möjligen försäkra dirigenten att den eller den inte står bortvänd mot brandmuren och sjunger eller att manskören kommer att se honom genom väggen när de behöver ... Varje förmiddag annars scenrepetitioner som vanligt. Tiden går fort. Mycket är lagt alldeles nyss men samtidigt sista chansen att ändra på dåliga idéer. Ruskigt.

Parsifal i Malmö - första dagen på scenen

Det är lika stort varje gång man får flytta från repetitionssal in på scenen i en nästan färdig dekor. Bara detta innebär i sig svar på många frågor men också att nya ställs. Hälften av regissörens idéer måste modifieras (och det är bara bra) eller t.o.m. förkastas, några nya tillkommer (men inte för många, tack) och ett par grundläggande tankar ska man hålla på stenhårt. Men mest handlar det om att följa med och när sångarna/skådespelarna börjar röra sig på scen avlyssna nästa steg i den stora improvisation som ska bli en föreställning.

Parsifal i Malmö - riskabel?

Redan i morgon får vi flytta in arbetet på scenen men dagen börjar med  riskbedömning 9.00 för att fortsätta med repetitioner till 22.00.Idag har ljusdesignern Torben Lendorph haft sin första dag på scenen, själv har jag svarat på frågor om allt från text på tröjor och om dirigenten Leif Segerstams tempi i förvandlingsscenerna kan tänkas bli desamma som på en inspelning från 1997 (ytterst osannolikt) till kvinnliga huvudpersonens antal maskbyten och hur många barn som behöver kostym i finalen samt pratat Wagner med skånska operavänner. Förra veckan hann vi allt vi skulle men vad har vi för rätt att tro att det ska fortsätta så ? Teater är inte en försäkring, det är en chans, sa Kerstin Meyer när vi möttes i en paneldiskussion för längesen.   

Parsifal i Malmö - närmar sig med oroväckande hastighet

När man repeterar ett av operahistoriens största verk hinner man inte så mycket mer, inte ens blogga. Men för den som vant sig vid nya dagliga Wagnerdoser kanske det är idé att skicka efter ytterligare "wagneriana" - Tony Palmer som själv gjort en sju timmar lång om tonsättaren "bortom ont och gott" har för ett par år sedan restaurerat Carl Frölichs stumfilm om Wagner från 1913 (!) som tydligen också är den första stora biografiska filmen och vem skulle blir föremål för det om inte musikhistoriens då fortfarande mest omdiskuterade tonsättare - DN:s Martin Nyström rekommenderar "Silent Wagner" i dagens Fem favoriter. Se vidare http://thewagnerblog.com/2012/01/beautiful-1913-wagner-biopic-released-on-dvd/  Går att skicka efter på dvd från Naxos, Presto eller annan distributör - http://www.naxosdirect.se/-Wagner-Richard---Silent-Wagner/title/TPDVD%20171/ Såhär ter sig huvudrollsinnehavaren Giuseppe Becce som porträttlik Wagner. 

Filosofen Friedrich Nietzsche som från början hade varit Wagnerfan tyckte att "mästaren" som straff för att ha skrivit Parsifal borde ha dött på tukthus i stället för i ett hyrt palats i Venedig - se Liliana Cavanis film Al di la del bene e del male om Nietzsche med Erland Josephson som filosofen - hela filmen finns på youtube http://www.youtube.com/watch?v=4Z3VxslSNQw om man står ut med att se långfilm i datorn (och spansk textning) ...