"Nytt försök med lyxhotell i city - arkitektkontoret White får i uppdrag att rita om gamla Klaraposten" skriver Dagens Nyheter torsdagen den 19 januari. Moderata kommunpolitiker ville nyss träffa kulturministern för att diskutera ett nytt operahus i Stockholm, den stad som har den främsta, historiskt mest kontinuerliga operatraditionen i Norra Europa men snart det äldsta och minst ändamålsenliga operahuset av alla nordiska huvudstäder. Nyligen tyckte Barbro Hedvall att man kunde fylla det gamla med publik först innan man började tala om ett nytt. Redan 2002 motiverade Operan i en artikel i Aftonbladet av mig och dåvarande chefen för Kungliga Operan, Bengt Hall, varför ett nytt operahus i Stockholm behövs, inte bara för att konkurrera med nybyggen i Helsingfors, Köpenhamn, Göteborg och snart också Oslo. Även det vackraste och mest atmosfärrika operahus är inte ändamålsenligt idag om man från ett par hundra platser inte ser scenen alls eller bara halva. 1898 års oscariska operahus är byggt i ett samhälle, där det ansågs naturligt att folk med lägre betalningsförmåga skulle se sämre och tillbringa kvällen med att titta på de mer lyckligt lottade som såg en företällning! Idag är det begripligt om det måste vara Wagner, något sällsynt magnifikt verk som Verdis Don Carlos i originalversion eller julmatiné med Nötknäpparen eller Trollflöjten för att folk skall lägga pengar på platser där de inte ser scenen. Och övriga 8-900 är faktiskt oftast besatta.
Vi påpekade också att scenhuset saknar sidoscener - de skulle hamna i Jakobs kyrka eller över Strömmen. Detta hindrar utvecklingen av den moderna, tekniskt avancerade scenografi, som dagens publik vill se. Det omöjliggör ett rationellt repertoarspelande och försvårar den dagliga växlingen mellan repetition och föreställning. En scen med hög tågvind utan sidoscener är byggd för ett slags kulissteater, som ingen på sådär sextio år har gjort annat än som pastisch. En tredje faktor är att huset inte rymmer någon mindre scen, typ flexibel black box, för kammaropera, barnverksamhet och experiment. En fjärde att tillverkning, ateljéer och repetitionslokaler idag ligger 40 minuters (kommunal) resa bort i Nacka. Visst kommer ett operahusbygge att bli ett prestigeprojekt för både stad och stat. Liksom för de enskilda mecenater, som behövs för att finansiera det i vår livstid. Men det är inte prestigen som är skälet till att sätta igång. Det viktiga med ett nytt operahus är att kunna utveckla konstarterna opera och balett och ge en större publik fler och ännu bättre föreställningar. I ett hus där man kan arbeta modernt och rationellt i en vettig arbetsmiljö. Där alla i publiken hör bra och ser hela scenen. Föga pompösa, snarare praktiska och mycket demokratiska krav.
Strax efter artikeln för tre år sedan hördes förståndiga människor påpeka att en av de få lämpliga tomterna i Stockholm var just den som upptas av den övergivna Postterminalen mellan Centralstationen och Stadshuset. Ett idealiskt läge i stadens centrum, representativt och högst tillgängligt men också en plats, som behöver något utöver trafik och kommersialism. Sedan posten flyttat och staden köpt tomten har man redan två gånger misslyckats med hotell- och konferensprojekt men gör nu ett tredje försök. Tredje gången gillt? Risken är att fantasilöshet och närighet kanske ändå vinner. Motiverar 600 hotellrum och 4000 konferensplatser verkligen en så odynamisk användning av den kanske enda tomten i innerstan där det fortfarande går att göra något spännande?
I ett hus för opera och balett skulle 5-600 människor arbeta varje dag - förutom alla som hade ärende dit, från leverantörer till de skolklasser som varje vardag besöker Operan idag. Och varje föreställning skulle besökas av - beroende på hur stor salong man bygger - mellan tusen och tvåtusen personer. Sakförståndiga personer hävdade redan när denna idé första gången vädrades att Postens tomt, rationellt utnyttjad och med lagom överdäckning av SJ:s spårområde, dessutom skulle kunna rymma både en stor teaterbyggnad och restauranter, hotell och konferenslokaler om än inte av den storlek, som tidigare amerikanska partners ändå inte ville satsa på.
Nationalscenen Kungliga Operans konstformer, balett och opera, konserter och barnverksamhet, liksom dess publik, behöver ett nytt hus centralt i Stockholm. Centrum, särskilt den västra delen av City / Nedre Norrmalm behöver det lyft, den dragningskraft, atmosfär och dynamik, som ett stort nytt kulturhus med en livlig publik verksamhet ger. Hotell & konferens kan man ha litet varstans. Ja, om det är helt omöjligt att bygga bort ljudet från tåg och tunnelbana lovar chefdramaturgen att ge med sig - men det verkar osannolikt ocxh då går det väl inte att sova på hotellet heller?
Comments