Man kan bli förvånad över Dagens Nyheters kulturredaktion ibland och dess prioriteringar. Onsdagens stora nyhet tycks vara att Mustafa Can - jag trodde han hade viktigare saker för sig - har läst hemliga mejl från "familjen Elit, en virtuell skvallercentral" där "mediekändisar, politiker, psykologer och företagsledare" bedriver snaskig personförföljelse, haussar droger och avslöjar "klassiska svenska fotbollskukar" samt trampar på humanistiska ideal, allt enligt redaktör Can. Denna "übermobbning på nätet" styrs av "den nätokratiske sektledaren" Alexander Bard. Med stirrande blick och jättemustasch i det magra ansiktet liknar f.d. ledaren för Army of Lovers (hette dom så?), ett transband som var "stora i Öst" för tjugo år sedan, verkligen den där "sektledaren", om nu någon kommer ihåg honom...? Jag erkänner, som gammal regissör fäster jag mig vid aparta ansikten på konstiga människor. Såna där, som om man imiterar dem på teaterscenen, får folk att säga att nä såna finns bara på teatern eller på bio - i dåliga filmer. A. Bard har annars en trevlig bror, som jag blev bekant med för en del år sedan, Gustaf, tror jag han hette, företagsledare, med en helt normal framtoning.
Men vad är det nu för "mediakändisar" m.m. som ingår i den abardska sekten? Av 21 frimärksstora porträtt känner jag igen fyra (4) - en avdankad politiker som jag träffat på en födelsedag hos en journalist och i någon teaterstyrelse för 15 år sedan, en nervös, stressad och aggressiv TV-underhållare som jag sett i ett (1) program, en popexpert som fått sin röv utbjuden av killinggänget som pris i någon fejkad tävling och en journalist som skrivit en bok om hur det är att vara gay. Övriga 17 kan jag inte identifiera. Inte en enda av dem. Tyvärr. Och jag har bara varit verksam i offentligheten i 40 år och är en av stans mest idoga gratisätare. Det måste tydligen finnas många som skymmer Elit-ligan för mig, åtminstone sett från min höjd.
När jag läser att Elit-familjen nyligen mobbat ut Natalia Kazmierska (Expressens hårdsminkade konstslugger) vet jag ändå inte vad jag skall tro - henne har jag faktiskt både läst och sett på TV - tillgjord och korkad, tycker jag och platsar därmed kanske själv i "Eliten". Men är uteslutningen av Kazmierska ett tecken på dess goda omdöme eller var hon helt enkelt för smart, hennes nivå trots allt för hög? Här tycks ju bara finnas en övre gräns. Citaten i Cans artikel vittnar inte om någon högre spiritualitet (obs! jag tror inte att det betyder andlighet, utan menar underhållande, som ordet spirituell alltid betytt... ) Att Kjell Alinge måste kastas ut ur den här monsterklubben av lågpannade halvunga okändisar kan antingen betyda att han var för bildad för gänget eller att min långsinta misstänksamhet mot den uråldriga popradioikonen från min gymnasietid var välgrundad.
Eventuellt är Mustafa Can inte bara avslöjande utan ocksån chevaleresk mot en kvinnlig kollega. Elit-ligan har dissat DN:s Hanne Kjöller för att hon är fet - "majestätiskt fläskig" - och bitter över att hon inte fått vara med i "det liberala idémagasinet NEO" - som säkert inte blir långlivat. Varför skulle HK vara det? Med DN som plattform behöver hon väl inte NEO? Och vill man angripa Kjöller, räcker det ju att läsa vad hon skriver. Där finns något att reta sig på nästan varje gång. Jag hade inte en aning om att hon dessutom är tjock. Så ointressant.
På Judiska teatern på kvällen - ja, ett riktigt prettoställe, rasande smakfullt, repertoaren superavantgarde och 50% av publiken denna kväll av bekantshetgrad 1 inom kulturlivet - där närmner jag artikeln för en gammal polare från "hovtidningen" - den andra morgonblaskan här i stan - och han identifierar en mycket litet uppmärksammad filmrecensent från den egna tidningen. Å andra sidan vet han inte vem Kazmierska är... Ett noll till mig i onödig kunskap.
Hursomhelst ger DN med sju spalters över två sidor spridd uppmärksamhet verklig vikt och betydelse åt det här gänget av röjare ur media- och kulturlivets gärdsgårdsliga. Mediahype kallades det på 80-talet. Här har de fegt hållit på och mejlat sina förbittrade ärerörigheter till varandra, antagligen förgiftade av att de vet att vi är så oerhört många som inte vet vilka de är och inte bryr oss. Och de har hotat alla som läckt till media med de hemskaste förföljelser. Men det är väl just detta de har eftersträvat - att bli avslöjade, berömda för en eller två dar (motsvarande Warhols 15 minuter) och riktigt hatade av alla som inte fått vara med i gyttjebrottningen. Mustafa Can har gett oss läsare av kulturdelens inre mysterier ett gott om än litet äcklat skratt - och sådana förlänger ju livet. Men tyvärr har han samtidigt gett sektledaren A. Bard och hans mejlingklubb precis vad de ville ha - uppmärksamhet. Men - de 21 passbilderna gör detta helt klart - ingen är snygg. Heller. Can talar upprört om hur Elit "dryper av arrogans... uppmanar till personförföljelse, sekteristiska ordningsregler och fascistiska övermänniskoideal." Ger han inte de här bittra medelmåttorna litet för stor betydelse och för mycket reklam?
PS För att tillfredsställa deras fåfänga när de kastar sig över min blog (?) måste jag ändå nämna dem jag känner igen vid namn: Olle Wästberg, Mikael Tornving (efter ett TV-program, håll med om att jag har bra minne!), Per Sinding-Larsen, Calle Norlén. Annars vore det för synd om övriga 17. För att räkna ut vem som passar med vilken beskrivning ovan får ni använda era egna kunskaper om denna nivå av "elitister".
Comments