Sveriges Radio skall privatiseras - stora delar av produktionen, inklusive kultur och underhållning, skall göras av fristående produktionsbolag.
Jag började göra radio på allvar 1969 - jag var 21 år, hade skrivit kulturartiklar och gjort något program för P2. Teaterrondens chef Claes Hoogland ringde mig och bad mig vara med i hans redaktion. Så småningom tillbringade jag alltmer tid i Radiohuset och började göra egna fristående program. 1975 blev jag fast anställd och som bl.a. producent, dramaturg, regissör och dramachef var jag verksam vid Kulturredaktionen och Radioteatern - med utflykter till andra avdelningar - under mer än 20 år. 1997 flyttade jag som chefdramaturg till Operan men har sedan dess regelbundet återvänt till SR på frilansbasis. Jag har regisserat ungefär en radiopjäs per år, gjort något program per år åt Kulturredaktionen och av och till medverkat i diskussionsprogram eller Kulturnytt.
Nu borde jag bilda ett produktionsbolag för radiodrama och kultur. Ringa upp min gamle kompis, den nyss pensionerade teaterteknikern, och be honom lägga vantarna på en enklare begagnad inspelningsutrustning och sedan själv ringa och engagera Stina och Anders och Ingrid och några teaterhögskoleelever och så spela in pjäser i mitt vardagsrum eller "on location" någonstans. Det kan bli skitbra och ett nytt tonfall - minst två gånger. Äkta Vasastan, mångfald till tusen, någon tuff klassiker i experimentell tappning med Sveavägens trafik och mina grannars toalettspolning i bakgrunden. I stället för denna enkla blogg kan jag lägga tid på att försöka sälja egna kulturprogram där mina favoriter - helst gratis - diskuterar det jag vill i biblioteket. Och det kan väl vara nyttigt att gamla bekväma kulturarbetare får lära sig litet entreprenörsanda och kamrersräknande - jag kanske kan pressa mina skådespelande och debatterande vänners gager under avtalsnivån genom att övertala dem att köpa in sig i vårt bolag. För det andra årtusendets SR kommer ju inte att ge mig ett bättre pris för min produktion än vad det idag ger sina egna redaktioner. Snarare tvärtom.
Och efter ett tag kommer vi alla att tröttna och längta efter en professionell miljö. Och varför skall - de allt färre - pengarna gå runt ett varv till? Ännu ett försök av etablissemanget, staten, det halvstatliga företaget att dölja att det inte finns mer pengar till kultur genom en omfördelning som skall föreställa mångfald och lika möjligheter. Men var kommer det udda och delikata att hitta sin plats i detta försök till kommersialisering av en i grunden för liten "marknadplats"? Visst - det är inte konstigare om Radioteatern engagerar ett produktionsbolag för att göra en uppsättning av en pjäs som dess dramaturgiat rått dess chef att köpa in och låta spela in än att man idag engagerar en frilansregissör med vidhängande team till att göra en scenteateruppsättning. Men radiodramats regissörer är redan till 90% frilansar med eller utan firma och varför skall de behöva dra på sig teknik och lokaler? Eller skall vi av kvalitetsskäl åläggas att hyra SR:s studiolokaler för att få jobben? Och kommer det här oberoende dramaturgiatet att alls finnas kvar?
Smörja. Som vanligt handlar det om att minskade resurser skall sminkas över med en kommersialisering, som inte ens har någon affärsmässig grund. För mig och många andra kommer det antagligen att innebära (ett andra) farväl till en stor och ofta andligt rik arbetsplats med högt i tak - en av de bästa public service-institutionerna i världen - som även vi som jobbat där faktiskt inte uppskattade tillräckligt när den stod på sin höjdpunkt. Farväl, det var skönt så länge det varade.
PS En klok vän som vet mer om ekonomi än jag påpekar att liknande missförstånd beträffande marknad kontra egen produktion är vanliga i offentligfinansierad verksamhet och speglar väl att man också saknar strategi för vilken långsiktig, profilskapande odling, som man måste stå för själv. Det finns tydligen så många som känner sig kallade att jobba billigt i kultursektorn att det är frestande att förlita sig på dem. Men sådant som tar tid och kräver djupare samverkan mellan människor uppstår sällan av sig själv. I industrin kallas det produktutveckling, och outsourcas sällan. Tillverkning kan man däremot allt oftare låta andra göra (och bättre). Kan det sägas tydligare?
Comments