"När både principen om integration och principen om asssimilering nu tycks ha misslyckats kan det vara dags att ompröva själva idén om en nationell identitet" - så skriver Slavenka Drakulic i en artikel som publicerats i DN och Der Spiegel och eftersom hon är en verserad europeisk intellektuell som vet att identitet är en social konstruktion och inget "naturligt" föreslår hon en "återkonstruerad" "multipel identitet". Visst är hennes resonemang oändligt mycket mer sympatiskt än demagogers - som t.ex. Pia Kjaersgaards - vädjande till folks rädsla och misstänksamhet. Problemet är väl bara att denna idé om identiteten som konstruktion - som så många andra modärna diskurser - är en klassmarkör för ett skikt av intellektuella i alla länder och inte har den minsta förankring hos de allra flesta vanliga människor. Hör bara på orden - "identiteten är en konstruktion". Vem vill vara en konstruktion? Vad är det att hålla i handen?
Under ett antal veckor slutarbete och första föreställningar av Svall - Daniel Börtz opera om hedersmord - uttalar alla som som vi träffar som arbetar med dessa frågor, invandrare som etniska svenskar, en sak mycket tydligt: Mänskliga rättigheter tillhör hela världen, de tillhör inte västvärlden och de är ingen kolonial diskurs som det ena eller andra landet i Asien eller Afrika skulle kunna välja bort som kulturfrämmande. Alla upprepar också att svenskar, myndigheter liksom enskilda människor, måste kräva respekt för mänskliga rättigheter av alla, som vi kommer i beröring med, inklusive invandrare, - liksom av oss själva - och inte falla undan för argumentet att vi då skulle vara rasister som nedvärderar någon annans kultur. Det här sägs så tydligt av alla som arbetar med hedersrelaterad brottslighet. Den 8 mars rapporterar DN om ännu en av dessa politiskt korrekta seanser: UD har hyrt Södra Teatern för en fyratimmars idésamtal apropå händelseutvecklingen efter Muhammedteckningarna. En kvinnlig poet med bakgrund i Palestina, Rawia Morra, tycker tydligen att "vi" (västerlänningar) skall tiga om mänskliga rättigheter så länge Bush torterar i Abu Ghraib. Verkligen? En ärkebiskop och en generalkonsul - jag har haft stor aktning för både KG Hammar och Ingmar Karlsson och hoppas att Andreas Malms referat är litet tillspetsat - beskyller den västerländska "religionsfobin" för att stå i vägen för integrationen och hyllas tydligen av den "övervägande medelålders" publiken när de vill "sekularisera sekularismen"? Varför inte kulturrelativisera demokrati och mänskliga rättigheter med en gång till samma publiks jubel? Innan utrikesminister Freivalds - hon var mycket bra som direktör för Svensk Scenkonst innan hon blev minister igen - skickar ut sina unga ambassadörer "med bakgrund i Mellanöstern" för att tala om hur vi ser på yttrandefriheten i Sverige. When will they ever learn?
Comments