Ebba och blattarna låter som den perfekta godnattsagan. Något i stil med Ronja och rumpnissarna. Hela debatten om blattesvenskan som självförverkligande eller klassmarkör, nya ord i ordlistan för att bekräfta användarnas medborgarvärde, en skolminister som tycker det räcker om det uppväxande släktet läser en bok och att det kan vara Harry Potter - nej, det är snarare en spökhistoria. Med samma skrämselfaktor som den senaste TV-granskningen av att kristna socialdemokrater skickats ut att värva röster hos muslimska invandrare och att samme imam som nyss krävt religiöst inspirerad särlagstiftning för svenska muslimer tydligen uppmanat moskébesökarna att rösta på sossarna och samtidigt angripit Mona Sahlin för att hon (äntligen) tagit i mot hedersrelaterad brottslighet. Att bortförklara hedersmord är faktiskt värre än att föreslå språktest för invandrare och på något sätt hänger det ihop. Men mina brorsöner som räknas in i miljonen, när den behöver statistisk verifiering, talar inte miljonsvenska utom turkkiosk - det betyder en expedit som inte kräver leg för cigarettköp.
Först tog jag Alejandro Leiva Wanger till mit hjärta i språkdebatten för att han kristallklart skåpade ut Gringogänget när de kör fram blattesvenska och mångkultur för att positionera sig själva i den fina mediavärlden. Sedan blir jag bara trött när han också fastnar i skyttegraven. Det intressanta är faktiskt inte om ytterligare ett ord är kvinnoföraktande eller homofobiskt. Det räcker redan och blir över. Alla måste få lära sig riktig svenska - och vad det är kan inte var och en få definiera efter sin näbb - precis som man förhoppningsvis undervisas i korrekt engelska och inte i slang eller pidgeon, hur många miljoner som än talar det. Och sen när vi kan riktig svenska får vi alla tala och skriva precis som vi vill. Och alla de ord och uttryck vi av olika skäl väljer att använda behöver inte stå i en svensk ordlista, de finns ju i sina egna språk.
Nej, här finns ett mycket enklare problem. Om jag som många andra använder enstaka engelska ord med citattecken runt - och mer eller mindre försvenskade, ibland ironiskt så - i mitt dagliga mål betyder inte det att dessa översättningslån behöver kallas svenska och stoppas in i en ordlista för att bekräfta mig och mina kompisar. I alla fall inte förrän efter en lång process, som brukar förändra både uttal och stavning. Att ha "rätt feeling" har vi talat om sedan 60-talet och det är inte lika med "rätt känsla" men behöver inte stå i någon svensk ordbok för det. Jag känner också flera, inte lastgamla, personer, som triumferande utropar voilà! när det visar sig att de faktiskt har rätt i ett meningsutbyte. Det behöver inte stå i SAOL. Om en reporter i P1:s Konflikt säger att Bolivias nye president är "en mera dedikerad socialist än Göran Persson" är det fortfarande svengelska och fel om än helt begripligt. Det heter hängiven på svenska och möjligen kan man dedicera (obs med c) = tillägna Morales eller Persson en bok eller något annat om man har lust.
Att en del människor tror att andliga intressen är spirituella kan bli ett problem eftersom de flesta av oss uppfattar en spirituell person som kvick och kanske småfräck i umgänget med sina livsandar och knappast som en värdig andans man. Spiritualister däremot dricker inte sprit utan framkallar andar. Ska då respekten för dem som talar svengelska och deras "kultur" leda till att spirituell måste definieras som både roande och andlig? En spirituell person är för mig snarast en skojare i sällskapslivet, som t.ex. består ett eller annat ekivokt skämt. Visst, ekivok betyder egentligen precis som på engelska tvetydig. Men redan i min mammas generation var en ekivok historia alltid entydigt oanständig... Och vi drev skoningslöst med 1980-talets jobbannonser som sökte aggressiva och ambitiösa chefer. Engelskans aggressive betyder i det sammanhanget ungefär framåtsträvande medan det svenska ambitiös definitivt inte är lika med ärelysten.
Visst, språk förändras hela tiden. När jag var ung betydde brav på tyska modig, inte inskränkt, och det engelska sexy sa inget om personens i fråga dragningskraft på andra utan betecknade snarare att han eller hon var begiven på sex. Och keff och guss går väl precis som nice och sexy att slå upp i ordböcker på andra språk än svenska SAOL? Där de för all del gärna kan få stå om bara ingen tror att de är något bevis på respekt eller jämlikhet. Eller att man kan vara integrerad om man accepterar hedersmord. Eller att respekt för globala mänskliga rättigheter betyder att man är assimilerad.
Men dissa Baylan tills han avgår alt. avsätts. En skolminister som - jag upprepar med en druckens envishet - rekommenderar Harry Potter som enda litterära verk under en hel skoltid ska söka sig ett nytt jobb. Han må vara jätteduktig och precis som jag och många andra den förste studenten och akademikern i sin släkt, men nu är det inte Ebba han spottar på utan Sveriges skolelever. Som själva skall "välja" något som "ligger nära dem". Valde Baylans förfäder eller mina för den delen en gång att vara analfabeter? Kan ni tänka er en skolminister på 1950-talet rekommendera en Enid Blyton som enda bok för en hel skoltid? Det är inget fel på underhållningslitteratur som underhållning men som av politiker rekommenderad ingång till litteraturen är det en rysare.
Det här var inte ett dugg bättre än något av de allt sämre inläggen i debatten om blattesvenskan i DN men jag fick åtminstone ur mig det värsta. Och vem har sagt att fördomar inte behöver få lufta på sig?
Comments