På torsdagens föreställning av Wagners Siegfried på Operan lade jag från regilogen bakom första radens fond märke till en man med kippa - alltså den judiska huvudbonaden - på andra bänk höger. Ingenting konstigt i det. En sekund hann jag reflektera över vad någon med hans förmodade övertygelse eller bakgrund skulle tänka om stycket och föreställningen. Hur pass mycket av Wagners virulenta antisemitism kände den här besökaren till? Och om inte, hur pass mycket skulle gå fram till honom? Många som associerar Wagner och nazism gör inte det utifrån några kunskaper om ”mästarens” egna åsikter och ställningstaganden men utifrån en vulgärbild av hur Hitler – född efter Wagners död – skall ha beundrat hans konst. Var mannen i kippa en besökare, som stillsamt ville visa en judisk identitet, utifrån vissa insikter om vad han skulle ägna fem timmar av sitt liv? Eller en amerikansk eller israelisk turist, som helt enkelt går omkring såhär till vardags?
När första pausen lider mot sitt slut, gör mig en arbetskamrat uppmärksam på att det sitter en man i tyrolerhatt snett framför oss på första radens andra bänk höger. Jag svarar att där såg jag förut en man med kippa men att han är försvunnen nu. Sedan glömmer vi det. I andra pausen kommenterar vi åter den försvunna kippan och mannen i tyrolerhatt till höger på första radens andra bänk. Män brukar inte bära hatt inomhus, inte kvinnor så ofta heller nu för tiden, allra helst inte i teatersalongen. Undantag är unga män, som inte vågar ta av sig kepsen för att inte förlora sitt självförtroende eller bär någon annan huvudbeklädnad, t.ex. en gammaldags herrhatt nerdragen till solglasögonen för att slippa bjuda på sitt utseende. Men det här är en herre i 35-, 40-årsåldern. På ett ganska litet huvud är tyrolerhatten med band och rakborste mycket nätt. Men vart har mannen med kippa tagit vägen? Har tyrolerhatten tagit livet av honom på herrtoaletten? – efter mönster av stycket där hjälten som sann övermänniska gör av med både en drake och en dvärg…
Döm om vår förvåning då mannen tar av sig sin koketta tyrolerhatt och visar sig bära kippa under den! Det är samma kille, som hållit oss i spänning med sina hattricks! Vem och vad kan han vara? Från oktoberfesten till synagogan? En som byter hatt efter hur vinden blåser eller musiken spelar? Hatt- och mössteater fanns det på 1970-talet, då man kunde byta roll med så enkla medel. Men hatt- & mösspublik låter 1700-talspolitik. Eller har vi framför oss en brett bildad man, som vill visa att intet hos Wagner skall vara honom främmande?
Korrekt huvudbonad för herrar på Wagneropera: Judisk kippa under bayersk tyrolerhatt. Bingo? Eller en stillsam demonstration?
Comments