Sveriges Radio P1 direktsänder valdebatt om kultur från Kungsträdgården. Jo då, det var väl på tiden. Det var längesen vi hörde någorlunda pålästa politiker tala om kultur som valfråga. Men vi vet väl redan ungefär vilken status kulturen har i det politiska etablissemanget. Och frånsett nuvarande kulturminister Leif Pagrotsky - låter som ofta påläst och solid men knappast inspirerande - och Peter Eriksson så är det inte något högprofilerat gäng som partierna skickat fram. Samtidigt borde det vara kul att höra en valdebatt om ett fält som de tunga politikerna ger så låg status att det kan bli möjligt att säga oväntade saker, som inte stämmer med partiernas inpiskade linjer, där man helt enkelt kan göra bort sig...
Cecilia Wikström från skandaldrabbade folkpartiet talar sig varm för konstnärerna som samhällets hjältar och att kulturen är underfinansierad i Sverige. Men hur mycket stöd har detta blindstyre i sin allians? Förstår hon vad hon säger när hon hävdar att konstens frihet måste gå före inte bara den politiska korrektheten, utan även före jämställdheten? Folkpartiet blir allt djärvare... Jag trodde inte jämställdhet var en fråga om politisk korrekthet utan om demokrati.
Tassos Stafilidis från vänstern har det mest konkreta perspektivet på kulturarbetarnas villkor men ingen frågar honom eller Pagrotsky om just denna bokstavstroende politiska korrekthet som via kommittéer och utredningar alltmer tyranniserar kulturlivet. Och när Lars Nittve vill ha extra medel för inköp av konst av kvinnor, upprepar Tassos självbekräftande formler om strukturellt förtryck. knäsatta som annat slappt hänvisande till "strukturer" av en ohelig allians mellan trendig akademi och kulturjournalism.
Färska politikern och teaterveteranen Solveig Ternström har inte blivit tydligare i sitt brinnande engagemang sedan hon gick högerut. Hon går på om Dramaten som teaterkanon - kanón kanske ? - men vet inte om centern vill lägga ned Statens kulturråd eller ej. Vi darrar inför hennes 24-timmars digitala kanal med "fördjupat" prat... Programledarens biträde Kristina Lugn talar väl om hur hon lärde sig läsa - stöd biblioteken - och för sin egen småteater. Men är kultur alls ett småföretagarfält när det inte finns några vinster?
Fortfarande litet valpige Mikael Söderlund - "vi moderater är bildningens parti" - nämner faktiskt Drottningholmsteaterns skandalösa situation och glömmer inte de fria grupperna och ställer aggressivt viktiga frågor om vilket kulturellt utbyte tittare och lyssnare har av de pengar som går till public service-television och radio. Varför föraktar man t.ex. en publik av medelåders kvinnor? O.s.v. Så kraftfullt går han på att hans inspirerade attack mot kvalitetsförsämringen på SVT och SR blir nedtystad av P1:s Lindau med ett barskt "inte på radion"... Men vad vill Söderlunds moderata storebröder och -systrar i "det nya arbetarpartiet" med kulturen när det kommer till regering? Vågar någon lita på Reinfeldt som bålverk mot skräpkulturen?
Och man tar sig för pannan när en av motståndarna till svensk litteraturkanon bland experterna - kvinna i medelåldern - hävdar att unga män i Norge läser ännu sämre än i Sverige för att deras kanon tvingar dem att "börja med Ole Bull". Förlåt, Bull var ingen författare - han var violinist... Mest känd för Säterjäntans söndag. Men hon menade väl Ibsen. Eller Björnson. Eller nån annan vit manlig medelålders medelklassförfattare i det hopplösa grannlandet... Förtroendeingivande?
PS Violinisten Ole Bull (1810-1880) är Norges genom tiderna mest berömda utövande konstnär, en av de kändaste norrmännen över huvud taget och en nationell förebild för dess politiska självständighetsrörelse. Han turnerade med samma cirkus genom USA som Jenny Lind, den som leddes av mediageniet Barnum. Jenny kan det också vara bra för unga mänskor att lära sig något om - inte bara som symbol på femtilappen utan om hur ett gatubarn som blir världsartist på allvar lanseras som ideologisk förebild för "kvinnan i den nya världen" - inte småpotatis direkt. Men ingen av dem platsar i någon litterär kanon även om H.C. Andersen var kär i båda två...
Jag brukar uppskatta dina texter valdigt mycket, men det har var val lite gnalligt? (Nu ar det visserligen svart att ha nagot bra att saga om svensk kulturpolitik....)
"Förstår hon vad hon säger när hon hävdar att konstens frihet måste gå före inte bara den politiska korrektheten, utan även före jämställdheten? Folkpartiet blir allt djärvare... Jag trodde inte jämställdhet var en fråga om politisk korrekthet utan om demokrati."
Vad menar du egentligen?
Posted by: Joakim Gronesjo | September 10, 2006 at 09:00 PM
Hon menade kanske Olaf Bull enligt NE:
"Bull, Olaf, 1883–1933, norsk författare. B. räknas till de största poeterna i 1900-talets norska litteratur." Eller kanske Francis Bull den berömde Ibsenforskaren?
Men annars så måste jag säga att årets kulturpolitiska debatt är väldigt avslagen, kanske beroende på att vi om några år riskerar att knappt ha någon nationell kulturpolitik utan framförallt en regional (fast det är det ju ingen som diskuterar...)
Posted by: Rikard Hoogland | September 12, 2006 at 11:29 AM