Så var det dags för Jonas Hassen Khemiri att avsluta Godmorgon Världen i P1 söndagen den 10 september med ett litet kåseri. Han talade om humor. Bl.a. om hur löjlig teaterhumorn är. Men han hade inte bara sett dåliga farser utan också en icke närmare specificerad "Ibsenpjäs" på en stor teater - var? vilken? - där han inte kände någon i publiken - oj, då, det var kanske vanliga teaterbesökare - och skådespelarna talade med högtidliga röster och ropade "om jag finge" med magstöd i andra akten och allt var riktigt mossigt. Men "Ibsen" räddades av rösterna av några tolvåriga killar som trängde in utifrån - dålig isolering i den salongen? - i någon paus i aktörernas falska mässande. Pojkarna "kastade nypon" på varandra utanför teatern medan de rappade... inte några egna ramsor utan en hit-låt.
Khemiris anekdot påminner mig om tidskriften Visslingar & rops temanummer om "dålig teater" häromåret. Annars ett bra uppslag. Men bland de intervjuade hade anmärkningsvärt många för obestämt länge sedan skaffat barnvakt och/eller klätt upp sig för att gå på en föreställning, som de inte kunde komma ihåg - varken pjäs eller uppsättning - oftast "på Dramaten". Kanske något drama av Shakespeare eller Strindberg, framför allt var det så dåligt för att det var så gammaldags med tillgjorda djupa röster och trikåer och urmodig estetik, förstod man. I motsats till JHK tog de, vad jag minns,inte detta från den lättsamma sidan utan blev kränkta av att det var så dåligt och gammaldags, att det kostade så mycket skattepengar - som bl.a. subventionerade deras (fri)biljetter - och inte hade något att göra med deras egna liv. Rätt slappt egentligen av teaterfolk att inte komma ihåg vad de ser på teatern. När flera intervjuade hade upprepat ungefär samma historier började jag tänka på salig TV-kritikern Hemming Stens lyssnarbrev om dåliga SVT-program - när man letade efter insändarnas namn i mantalslängderna fanns de inte. Sten skrev själv de lyssnarbrev som hans polemik behövde.
Nu undrar jag bara vad det här är för gammaldags och traditionella föreställningar, som jag aldrig lyckas se? Det har väl knappast getts några professionella Shakespeareuppsättningar i historisk kostym sedan 1970-talet och de skådespelare, som företrädde något slags "stor stil" med djupa röster, deklamation och stora gester, dog eller pensionerades för decennier sedan. Med få undantag är de flesta klassikeruppsättningar "uppdaterade" och även de som markerar en historisk period har en helt nutida, ofta smårealistisk, spelstil. Med undantag för enstaka experiment - som Karl Dunérs djärvt teatrala Fedra förra säsongen - är spelstilen oftast nedtonad och vardaglig, för många i publiken t.o.m. så mycket att det är svårt att höra texten eller mentalt tränga sig in bland skådespelarna på scenen.
Nej, jag ville gärna som omväxling se en teaterföreställning där man ropar "om jag finge"(är det konjunktiv som är så löjligt?) så det skallar i salongen men Jonas gav tyvärr ingen närmare adress. Vet ni vad jag tror ? Att den här "Ibsenföreställningen" är påhittad för att ge rätt fond till de rappande småpojkarna som final touch i kåseriet. Den trista, högsubventionerade finkulturen - där ingen av Jonas trendiga kompisar vill bli funnen död i publiken - kontra den genuint folkliga kreativiteten = småkillar som rappar något som inte ens JHK döljer att de memorerat från en skiva...
Men jag vill verkligen - allvar! - veta var alla dessa gammaldags teaterföreställningar spelas så jag kan gå dit och riktigt gotta mig i förra eller förrförra seklets högkultur. Eller är det här bara andra sidan av samma slappa kritik som hårdnackade traditionalister i publiken hänger sig åt när de klagar över att Don Juan bor i ett restaurantkök eller att lady Macbeth är naken? Och det kan ju vara så att varken de superkonservativa eller Khemiri eller V&R:s intervjuade är ett dugg intresserade av teaterkonsten? Bara av att få sig själva och sina fördomar bekräftade.
Men du gör ju exakt samma sak. Du ställer Bartok mot den värsta sortens rapp i dina krönikor just i polemetikens namn. Det finns en enorm mängd musik däremellan som har stort värde. Allt är inte grabbig pubertetsmusik.
Åke
Posted by: åke | September 15, 2006 at 11:26 PM