En aktör har gjort sorti.

Skådespelaren Sven Lindberg avled i julhelgen. Det bär en emot att ta fram de stora orden. Han var bara så självklar. Han arbetade särskilt på senare år med ett slags självlysande återhållenhet, som inte uteslöt varken värme eller pregnans, men nästan förnekade teatern. Han behövde inte längre briljera för att beröra.  Själv fick jag förmånen att arbeta med Sven en enda gång - 2002 på Radioteatern i Strindbergs Advent, som råkat gå i repris nu, i fredags och på julafton. Lindberg passade bra i ett stycke, som är såväl mysteriespel som barnpjäs, därtill nästan en strindbergsk självparodi. Där gav han röst åt ett barn, lille Erik, mot Ingrid Luterkorts storasyster Tyra. De hade aldrig spelat ihop. Hon var 92 och han 84, två självklara barn på Strindbergs tid. "Spela inte barn. Tänk på era föräldrar som små", bad regissören. De tittade på honom med gamla skådespelares lätt bekymrade klokhet, ställde sig framför mikrofonen med ett gemensamt manus - för att undvika prassel - och skapade utan åthävor ur något sekels gemensam erfarenhet. Och eftersom Radioteatern inte är avhängig liv eller död kan ni höra Sven Lindberg lägga ner sina tonfall som helt kongenial tioåring också i natten till det nyårsaftonen 2006-07.