Igår fyllde min tidigare kollega fru E femtio år. Det är var generöst, gott, vänsällt. Men vad man får höra vid borden i den stockholmska kulturmaffian! Trots att jag jobbar på Operan, ibland extraknäcker på tre andra ställen och går på möten på hur många som helst, så vet jag INGENTING som är värt att veta om jag missar födelsedagar och annat mingel.
Kvällens bekräftade och obekräftade rykten: Den nyblivna chefen för X-teatern, tidigare chef för teatern i V, har samtidigt med en gästregi på Z-operan, redan sökt chefskapet för Y:s dramatiska teater, där han konkurrerar med sin företrädares företrädare, som inte fick chefskapet för V-s stadsteater och antagligen inte får Ä-operan heller (eller?), och kanske snart med en av sina (tidigare) medarbetare. Samtidigt låter chefen för den största talscenen i Å tillsvidare bli - det är taktik, det - att söka chefskapet för Z-teaterns dramatiska scen, dit däremot chefen för Ö-teatern i Å - hänger ni med? - inte dragit sig för att åka på intervju "i kostym". Trots att man tror sig veta att denna framgångsrika person helst av allt i livet vill bli chef för Å-operan eller kanske ännu hellre kulturminister i nästa (s)-regering. Den farligaste konkurrenten till allihop gästregisserar vid världens ände och kan inte göra mer än en sak i taget. alltså inte ens uttala sitt intresse, än mindre skicka en cv. I förra veckan trodde alla dessutom att chefen för en annan scen i Z var påtänkt för samma jobb i Å men ett fiasko kom emellan - eller hinner man glömma det innan det blir aktuellt? Kan man inte vara en bra chef även om man ibland misslyckas som konstnär? Ett antal femtiplussare, alla kåta på en vidare karriär, tycker officiellt att alla andra ska lämna plats för yngre krafter. Men när nu snart alla skall jobba till 70, vad är det då för fel med en chef på 58 erfarna vårar? Men ju mindre erfarenhet på chefsstolarna, desto större behov av grå eminenser. Så där har vi alla en chans. Och om ni nu hade glömt vad som ska hända med dramatiska teatern i Å när dess chef enligt ovan till sist accepterar d:o i Z - efter att alla hade trott att det skulle bli "Berlin" där i stället - ja, då lurar åtminstone en lagom ungdomligt medelålders gädda i vassen. Oj, nu har jag tappat tråden och hoppas bara att Teatertidningens tant Thalia var med på festen - endast hon är kapabel att reda ut detta...
Sedan talade vi om (ännu) roligare saker. Jag längtar till nästa födelsedagskalas.
Comments