« Sett & hört forts. - upp till kamp för Vasastan och skratta hejdlöst åt nyandlighet på Dramaten... | Main | Sett & hört forts. - Zern, Nyblom och Selimovic om hur man blir skådespelare, att skippa uppdateringen och radiodramats framtid. »

Comments

Bengt O.

P.g.a. utlandsboende har jag inte sett dokumentären annat än i spridda snuttar på nätet. Men jag har med intresse följt debatten i press och framför allt bland svenska bloggare. Så här tycker jag att det varit, detta utan att ha några hårda empiriska belägg: Först är alla upprörda både över Persson och över journalisten Fichtelius och TV som agerat lejd legoknekt och fursteslickare genom att låta Persson prata i fred utan alltför besvärande frågor. Sedan skriver några personer med gott anseende artiklar eller bloggar utifrån en annan utgångspunkt. Och ganska snabbt svänger stämningen. Vad man än tycker om Persson så har Fichtelius presterat ett stycke lysande nutidsjournalistik, han bör få Stora Priset, minst. Genom att låta Persson få prata i fred har vi fått ett osminkat porträtt av denne, en unik spegelbild av en man som dominerat svensk politik i 10 år. Så verkar grundtonen vara ungefär efter andra avsnittet och definitivt nu i efterhand. (Exempel: Schottenius i DN).

Någon egen uppfattning om filmen kan jag, som sagt, inte ha men det är litet skrämmande att se hur lätt en opinion kan svänga. Varför? Vart bär det hän? Canettis "Masse und Macht" faller mig i tankarna.

The comments to this entry are closed.