Kommer hem till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet efter tre dagars umgänge med Frankfurter Allgemeine och Die Welt. Jesus, vilken skillnad! Här domineras kulturdelarna av underhållningsmusik, spel, TV och familjepolitik, där kan en artikel om en ny Porsche i Motordelen(!) utgå från en dikt av Goethe och en annan om män och bilar från en film av Chabrol. Under Politik skriver Francis Fukuyama kontroversiellt om (den illusoriska?) integrationen av muslimer i Europa, i kulturdelen kan J.Ph. Rameau och Garcia Marquez få varsin (gammaldags fullformat) helsida med bilder på gubbarna och en 63-årig kvinnlig teaterhistoriker får en halv sida för att analysera varför grekiska tragedier faktiskt kan fånga en publik av ungdomar som aldrig hört talas om dem i skolan. Intervjuer har tydliga frågor och svar och är artiga men inte det minsta inställsamma, tvärtom.
Här finns (också) de mest våghalsiga kulturella kast mellan högt och lågt och olika "kulturer" inte bara i notismaterialet men man vågar ge det utrymme som ensamt SvD ger endast understreckare åt varje viktig artikel, varje viktigt ämne. Samtidigt som Der Feuilleton verkligen inte är den enda tidningsdelen som har kulturell infallsvinkel skäms dessa tyska kultursidor inte för att skriva om just konst och kultur - inte i första hand sådan med mass-, populär- eller kommersiell som förnamn och som sedan länge dominerar svenska kultursidor.
Men allt det här visste vi redan - medarbetare och chefer är ju t.o.m. stolta över sakernas tillstånd här hemma. Ett föregivet nytt tilltal kring ny(a) kultur(er) är så mycket mindre krävande för dem liksom för den del av läsekretsen som ser sin egen gamla ungdomskultur finstämplad och motståndet mot nya erövringar d.v.s. lättjan upphöjd till kulturell norm... tack för kaffet. De flesta som inte höll med är redan borta.
Jag blev vägledd till denna, som jag ser utmärkta plats, av Bengt av Ordet.
Tack för trevlig läsning!
Bodil Z
Posted by: Bodil Z | March 05, 2007 at 07:20 PM