Blåkulla nästa? Eller dåligt aprilskämt...

På självaste 1 april berättar - under rubriken "Genuspengar har lockat till brott och stolligheter" - SvD:s Maria Abrahamsson, svensk statsfeminisms fiende nr 1, att nya regeringens tjugomiljoners förstärkning till kvinnojourerna - en angelägen satsning hursomhelst - också får bidra till ett genusseminarium på Alla kvinnors hus i Stockholm med - läs och häpna! - Eva Lundgren, Ireen von Wachenfeldt och Gunilla Ekberg. Vilken återuppståndelse i påsktid! Och vi som trodde att just dessa tre var förpassade ut i kylan efter att ha komprometterat sig rejält, inte bara i TV-dokumentären Könskriget utan framför allt i sina dagliga gärningar. Är det Blåkulla som drar eller bara ett aprilskämt?

En dag senare petar MarieLouise Samuelsson i DN i en (fortfarande?) politiskt korrekt bubbla, som till mångas stora förvåning ännu inte spruckit, trots förödande intern och offentlig kritik. VD Peter Örn får sina fiskar varma för att han beskriver sina kvalifikationer att leda Sveriges Radio som att han "arbetat mycket med frågor som handlar om tolerans och mångfald". Samuelsson påpekar förstås att god journalistik och kultur kan bidra till tolerans och integration men att lyssnarna intresserar sig för bra program, inte honnörsord. Hon avstår från att påpeka hur patetiskt uppblåst en sådan självkaraktäristik är. Enligt MSL hävdar Örn också att "kärnan i Sveriges Radios uppdrag är att vara en integrerande kraft i samhället". Själv jobbade jag i det företaget i 24 år - och sedan dess ofta som frilans - i tron att dess uppdrag var att göra bra radio, inte att producera ideologi. Kan ha bedragit mig...