Vad jag är trött på Kobra! En gång var det (ibland) ett bra och roligt program. Kristofer Lundström var lika behagsjuk men mindre hårdstajlad. Och redaktionens intressen kändes bredare och djupare än idag. Nu handlar det bara om "populärkultur", inte populär kultur eller populärkultur - tvångsmässiga särskrivare beware! - utan "populärkultur". I ett helt program om "kultur" i Tokyo får vi inte möta en enda konstnär, bara designers. T.ex. en "av Japans tyngsta formgivare och regissörer" som gör musikvideos i imiterad bunrakuteknik. Här finns inget nyskapande, bara anpassade parafraser. Kobra börjar likna På stan, DN:s degenererade weekendmagasin, särskilt dess första halva - d.v.s. uppslagen före annonserna för bio, teater och kyrkokonserter... Nästan samma hurtcoola tonfall. Nej, "populärkultur" börjar bli ett tunt koncept: avsevärt smalare än klassisk mainstream, rejält ytligare än avantgarde, nästan aldrig i framkanten. Tråkigt. Och nästa gång skall skönlockige Lundström rasta loss i Addis (sic). Det kan bli nästan hur smaklöst som helst. Jag menar fadd men det funkar inte i neutrum. I stället för "populärkulturellt" globetrottande skulle jag gärna ta en timme från Theatertreffen i Berlin. Den där nya versionen av Aiskylos Orestien, där blodet rinner ut på publiken non stop, tycker jag låter fräsch just nu.
Comments