Om ni har glömt TV-dokumentären Könskriget så har Rubar gjort det igen. Ikväll visade hon i en ny dokumentär hur svenska myndigheter sviker misshandlade och kränkta invandrarbarn av rädsla för att kallas "rasister". Så offras barn med invandrarbakgrund på mångkulturalismens altare av de politiskt korrekta. Det är inget konstigt om invandrare skulle ha samma inställning till vardagsvåld mot barn som många svenskar hade för 30 år sedan, innan attityderna förändrades genom ny lagstiftning. Självklart är det också nu en minoritet som misshandlar men en fem år gammal undersökning visar klar att barn i invandrarfamiljer löper sex gånger så stor risk som andra barn att bli misshandlade och kränkta av sina föräldrar. En hemspråkslärare och en imam försvarar en dömd barnmisshandlare med att svenska myndigheter måste "lära sig mer om somalisk kultur". En lärarinna berättar om hur länge problemet ansågs vara hennes oförmåga att förstå familjen, inte den oavbrutna fara hennes elev och hans syskon svävade i. Varken mer eller mindre chockerande än när barn med svensk "bakgrund" drabbas. Nej, det chockerande är att diskrimineringen i Sverige består i missriktad hänsyn till "främmande kulturer", som gör att mänskliga rättigheter bara får gälla "svenska" barn.
I arbetet med ett projekt om hedersmord - operan Svall - fick jag djup respekt för Rädda barnens arbete för ungdomar som drabbas av hedersrelaterat våld. Där hade man inte låtit sig hämmas av de politiskt korrektas eller kulturrelativisternas dimridåer om "samma våld mot kvinnor här som där". Man hade analyserat en rättsligt och mänskligt oacceptabel situation och börjat ett modigt arbete. Nu får vi se och höra Rädda barnens paranta ordförande relativisera de kränkningar och den misshandel som barn med föräldrar med invandrarbakgrund drabbas av, av rädsla för att skapa "motsättningar"... Och får berättigad kritik av företrädare för Sharafs hjältar, m.fl. organisationer, där svenskar "med invandrarbakgrund" visar betydligt mer kurage än myndigheter och respekterade organisationer. Eller som samma grupper sa till oss apropå Svall - mänskliga rättigheter är inte kulturellt betingade utan universella.
Visst har du rätt. Men det värsta är ändå reaktionerna från media. Ingen tidning tar upp dokumentären. Uppenbarligen passade den inte PK-etablissemanget.
Ali Esbati förnekar sig däremot inte:
"Det var ett värre program än jag kunde föreställa mig. Hämningslöst rasistiskt. Men det är sådana tider nu."
http://esbati.blogspot.com/2007/05/omomomomomom-igen.html#comments
Posted by: Grue | May 15, 2007 at 12:16 AM