Sen gör kanske grabbarna Hellwig & Paulin samma tankekullerbytta som generationer av progressiva teatertänkare. Och riskerar samtidigt att hamna i ett helt annat sällskap, som aldrig fört någon konst på nya vägar. Åtminstone Paulin vill utmana en etablerad publik genom att våga vara exklusiv och elistisk fast med ett brett tilltal. Men när de två kommer till de stora grupper, som inte kan identifiera sig med dagens kulturutbud - när kunde de det, förresten? - så skall de tydligen avlyssnas ungefär som "folket" på 1970-talet. Här begår de samma misstag som när kulturinstitutioner försöker formulera sina konstnärliga visioner utifrån marknadsundersökningar av "vad folk vill ha".
Varken "folk" eller folket vet vad de vill ha av konsterna. En van publik kan hjälpa till att upprätthålla en hög konstnärlig nivå i vilken genre som helst genom ett kritiskt förhållningssätt. T.o.m. så enkelt som genom att ibland vägra standing ovation. Men det är konstnärernas uppgift att formulera målen, att överraska sin publik, utmana dess smak och föra den längre än den kunde drömma om. Den konstnär som frågar "vad vill ni att jag ska göra" är inte trovärdig. Den ska byta yrke.
Comments