Att fylla 60 var inte omvälvande, bara kul. Tack alla som hjälpte mig att göra en fest av denna passageritual - det dryga hundratal mellan 7 och 97 år som uppfyllde mitt hem under tre timmar i lördags och alla andra som hört av sig på olika sätt. Här doftar och sprakar fortfarande på tredje dagen skörden från en normalstor blomsteraffär, bibliotekstillskottet räcker som läsning fram till jul, de djärvaste har gett mig musik som jag aldrig hört, väggarna pryds snart av nya tavlor, chokladen frestar i travar - vad har jag för rykte egentligen? - och det bars hit lika många flaskor champagne - fast ännu utsöktare sorter - som de gästerna drack upp... Snittarna, som min matexpert till guddotter beställt från ett omsusat lokalt café, var ett minne blott redan en timme före annonserad sluttid men den sortens missräkningar tyder bara på att en blygsam värd inte vågat räkna med så stort intresse. När de sista kamraterna knappt örlat iväg, snabbt bara se till att snittblommorna kom i vatten och fönstren var stängda innan jag lät mig kidnappas av två gäster till långt ut på landet, där middag vid midnatt inledde ett dygn av behaglig lättja - jag hjälpte till att klippa tre buskar och satt för övrigt och läste NYRB på läsidan, gonande mig som en katt i solen. När jag öppnade dörren hemma på söndagkvällen slog den intensiva doften emot mig från alla blommor och växter - årets populäraste är orkidé i kruka med skötselråd för ungkarlar. Bara så ni vet. Jag släpade tomflaskor och förpackningar till sopstationen, sorterade "presentbordet" och tände en brasa. Slog mig så som den tioåring vi alla innerst (?) inne är ned i biblioteket framför kakelugnen för att öppna paket, läsa kort, dricka litet mer sprudel, smaka litet choklad, lyssna på en bosnisk zigenartant som låter som en baryton... Och halva kylskåpet fyllt av en estnisk "kall hund" alias radiokaka, som jag får stycka och ta med mig till jobbet om den ska gå åt före midsommar...
Ja, se där, alla vänner, lyfte ni mig lätt med bravur över decennieskiftet!
Comments