Snart orkar man inte dissa särskrivare. (Eller kanske kvalar det in under "kränkning" att påpeka när folk skriver fel?) De som delar på sammansatta ord ser ju uppenbarligen inte någon skillnad utan läser dem som sammansatta. Skulle de lika gärna kunna skriva ihop vilka ord som helst och läsa dem som åtskilda? Antagligen.
Ett annat intressant men tråkigt fenomen är nya direktöversättningar från engelska av ord som redan finns på svenska med annan betydelse eller annan stavning. Ibland är det så enkelt som att ett ord med en bestämd betydelse på svenska antas ha det snarlika engelska ordets innebörd. Ambitiös betyder inte som ambitious ärelysten på svenska, aggressiv betyder inte framåt utan våldsbenägen, men det är redan exempel från 80-talet. Numera spenderar man inte bara pengar. (Minns ni spenderbyxorna som någon plötsligt kunde dra på sig i en attack av generositet?) Nu spenderar man framför allt tid - t.ex. med sina barn. Vore det inte mer sympatiskt att tillbringa den? Men det är klart - tid är pengar även när det gäller dina närmaste.
En ny variant är den engelskinspirerade - eller ska vi skriva engelsk(t) inspirerade - nystavningen av ord som redan finns. Senast idag kunde man i en artikel på SvD Kultur(!) om japanska ungflicksmoden se ordet "dedikera" flera gånger. Men vi har redan dedicera för tillägna t.ex. en bok med en (som det då heter) dedikation aka tillägnan. Vi behöver inte dedikera någon dedication. Den skyldiga heter Sofia Hedström. Häng henne högt.
Men anglicisterna har eminenta föregångare. Då handlade det om germanismer. För mer än tjugo år sedan kom vi på gänget kring tidskriften Kris - med sedermera ständige Horace Engdal i spetsen - med att använda ordet innerlig och innerlighet i betydelsen förinnerligande, introspektiv, internalisering, inåtvänd. När vänner av språklig ordning förklarade att innerlig på svenska betyder öm och inte motsvarar innerlich utan innig på tyska, förklarade Krisredaktionen kavat att den hade bestämt att innerlig numera hade denna andra nya betydelse! Man får inte vara tappad bakom en vagn i språkstriden. Det var ungefär samtidigt som den lysande kolumnisten Runa Brar (minns någon henne? - hon var skitkul) undrade om Horaces mamma bakat tillräckligt med bullar till honom, något som hustrun Ebba Witt-Brattström senare sägs ha reparerat.
Själv tänker jag fortsätta att inte visa respekt för språkskämning maskerad till utveckling, särskilt inte när stilmarkering (vad sägs om stil markering?) verkar viktigare än begriplighet. Kränk dedikerade sär(a) skrivare oavsett vad de spenderar.
Hej!
Jag studsar varje gång jag ser orden dedicera och dedicerad misshandlade av okunniga personer.
Jag skrev till slut om detta på wikipedia dock under ordet Anglicism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anglicism
Posted by: Magnus Ekberg | July 16, 2008 at 03:48 PM