Den 17 juni publicerade SvD en artikel med rubriken "Hets mot muslimska kvinnor", illustrerad av ett foto - från Iran eller Sverige? - av två djupt beslöjade kvinnor, den ena i blå chardor (hoppas jag fått det rätt), den andra i ett svart heltäckande dok som bara lämnar ögonen fria. De som under denna illustration anklagar mörkerkrafterna för hets mot folkgrupp denna gång är Mohamed Omar, en stilig man med goatee som beskrivs som poet och chefredaktör för tidskriften Minaret, vidare Mohammad Fazlhashemi, docent i idéhistoria vid Umeå universitet, och Cherin Awad, själv i praktfull röd sjal, jur stud och engagerad i bl.a. en hjälpjour för utsatta kvinnor.
Det är utmärkt att som de skriver "muslimska kvinnor vill vara en självklar och jämlik del av alla samhällets sektorer och bidra till vår gemensamma välfärd". Det är allas skyldighet som medborgare och motiverar inte acceptans för symboler för skrämmande kvinnoförtryck i andra delar av världen. Så länge kvinnor i Iran riskerar att få slöjan fäst med en säkerhetsnål i pannan av polisen är det djupt stötande att svenskar oavsett bakgrund kräver respekt för huvudduk. Religion är privatsak, inte identitetsmarkör. Liksom kultur heller ingen ursäkt för bristande respekt för mänskliga rättigheter eller demokrati.
Några dagar senare infaller den dag då vi med sorg - och förhoppningsvis reflektion - minns den mördade Pela och hennes medsystrar. Återigen riktas uppmärksamheten på de vardagliga övergreppen mot unga svenska medborgare utifrån kulturella och religiösa förevändningar - alltifrån som det kan tyckas småsaker som att inte få lära sig simma eller åka med på skolresa till avbrutna studier, husarrest, tvångsgifte och det ibland dödliga våld som Nathan Shachar den 22 juni i DN klokt kräver att vi ska sluta omskriva - med mördarnas eget språkbruk - som "hedersmord".
Ser det bara ut som en tanke att Omar, Fazlhashemi och Awad, dessa tre till synes så respektabla företrädare för ett mångkulturellt Sverige, tajmar sin kulturrelativistiska vidräkning med självklart oförsvarlig islamofobi och diskriminering strax innan politiker, poliser, journalister och vanliga insändarskribenter än en gång påminner oss om verklig diskriminering - om Pela, Fadime och alla deras systrar och bröder bland offren för en svensk och europeisk oförmåga att stå upp för mänskliga rättigheter inför sina nya medborgare? Var står de i den diskussionen?
Comments