"Statlig biograf kan rädda kvalitetsfilmen" - sannerligen en fantasifull rubrik i DN Kultur under en borgerlig regering! Konkursade Astorias Mattias Nohrborg har slagits ut av just de krafter som 1974 års kulturpolitik kallade "kommersialismens negativa verkningar". Men i stället för att skämmas i ett hörn för misslyckade marknadsaktörer nänns han kräva statliga åtgärder för den "smalare" delen av filmutbudet. Bravo, Don Quijote! Och detta under en borgerlig regering som hittills visat alla tendenser att föredra liberalisering framför demokratisering på kulturområdet, d.v.s. skulle förvåna oss mycket om den följde Nohrborgs råd. Men hellre en Don Quijote som slåss mot väderkvarnar med folkbildarens engagemang än en Bror Duktig som vill att vi ska se kapitalets diktatur som en politisk villfarelse...
Men ännu militantare är faktiskt alliansregimens egen kulturella Donna Quijota - folkpartiets Cecilia Wikström - betydligt närmare maktens (kött?)grytor än Nohrborg eller Mikael Löfgren. Brava, som vi ropar på Operan när vi vill vara genusriktiga. Donna Cecilia förklarar frankt att "Anders Borgs maktambitioner styr även kulturpolitiken" och menar att den skatterabatt som räknenissen med hästsvans (sista chansen brukar den kallas i det mondäna livet) missunnar kulturområdet skulle ge 2500 nya jobb. Fan tro't. Men en statlig biografkedja för kvalitetsfilm låter väl rent norskt? Eller? Anteckna, Donna Mona.
PS Varför kalla folk med helt rimliga synpunkter och krav inom kulturen för Don(na) Quijote? När min förre chef, Bengt Hall, första gången lanserade idén om ett nytt operahus i en artikel i Aftonbladet sade hans styrelseordförande att "bara en Don Quijote" skulle satsa sin trovärdighet på att gå ut med ett sånt förslag... Plus ca change!
Comments