Som Dagens Nyheter och dess kultursida utvecklats på senare år häpnar man över rader som för tio, femton år sedan skulle passerat som självklarheter. Kultursidans alltmer ensamt ropande radikala röst i öknen, Mikael Löfgren, gör 24/7 en lysande transparent översikt av fyrtio års kulturpolitik inför den första borgerliga kulturutredningen. (Tänk att Löfgren fortfarande inte bara får skriva utan är en regelbundet återkommande medarbetare i Bror Duktigs tidning! Men hellre Don Quijote än Bror Duktig...) Det största brottet med 1974 års kulturpolitik kommer att ligga i synen på marknadskrafternas roll - inga "kommersialismens negativa verkningar" här inte... ML skriver: Kulturpolitikens övergripande mål är inte demokratisering utan liberalisering... Därför söker den borgerliga regeringen samverkan med kreativa partner inom kultur- och mediaindustrin. Enligt sin marknadsliberala definition kan kommersialismen inte ha negativa verkningar. Följaktligen saknar den marknadsliberala staten distinktioner mellan marknad och samhälle. (Min fetstil) Bravo, Löfgren, huvudet på spiken! Decenniers kulturella och konstnärliga arbete har för de flesta av dess (radikala) utövare alltså varit en kamp mot väderkvarnar! Vi har bara inte förstått hur väl marknaden ville oss och att kommersialismen var en tillgång, inte ett hot... Ergo kan varken det indragna stödet till En bok för alla eller Svenska Filminstitutets passivitet inför det monopol inom biograffilmen som följer av Triangelfilm/Astorias konkurs vara negativa för kulturen. Marknaden fixar allt. Eller?
Löfgren får gärna skriva mera i det här ämnet med samma kyliga engagemang och logiska skärpa - vi är för många som bara blir rasande när vi ska diskutera kulturpolitik ... Dessutom är karln faktiskt underhållande på sitt torra vis - vet han om det?
Comments