Sommarens inventering i SvD har lärt mig att jag länge saknat nymfolepsi och önska en bättre försvenskning av laicism. Det senare minst av allt på skämt utan på ett allvar som inte får tillåtas bli blodigt. Tölpifiering är också något vi borde slå ned på oftare, med större civilkurage. En företeelse expanderar samtidigt som ordet för den glöms bort...
Idag lär mig en annan kolumn det utmärkta trendnervös - mycket bättre än det alltför positiva trendkänslig - och så bra i ett land där vi på ett ganska sympatiskt sätt är trögt (vesköst ?) överens om väsentligheter men alltför oroliga för det ytliga. Själv är jag hellre mondän i betydelsen världslig än urban i det lilla och försöker spara stora ord för stora ting och tillfällen. Inte utnämna någon gammal framtidsplan till en vision - vad är det för fel på det lagom anspråksfulla målsättning ? - eller pråla med en karriär när jag som de flesta haft och har ett hyggligt yrkesliv. Där hamnar jag kanske i konflikt just med den nysvenska inre spänningen mellan grundtrygghet och ytnervositet... Tänk om vi håller på att bli ett folk av trendnervösa jantelagare ? Inte kul.
Apropå laicism - nyss drog vi en suck av lättnad när föreningen Sekulära Muslimer skulle ta hand om Lars Vilks beryktade bilder av profeten som rondellhund. Kanske borde det heta sekulariserad på svenska men no big deal som vi sa på 70-talet. Sen gick olyckan Vilks och ritade en judesugga - ett fenomen som jag trodde hörde hemma på kyrkomålningar från medeltiden - för att reta den i hans tycke inskränkta Ingmari Froman, en utmärkt gammal radiokollega som kanske inte ska skriva om konst. Sekulära Muslimer ville då inte längre ta i teckningarna ens med tång. Mer besvikna borde vi bli över att det tydligen inte fanns någon förening av upplysta laicistiska medborgare med muslimsk bakgrund som det lät på en väl argumenterande företrädare i någon P1-diskussion. Nej, det var visst bara ett par personer bakom en blogg... Och jag som trodde att det var en rejäl grupp människor som hade kommit ut som sekulariserade medborgare i en demokrati där det faktiskt strider mot religionsfriheten lika väl som yttrandefriheten att häckla religionskritik som personlig kränkning.
PS Föreningen som var en blogg påminner mig om när en yngre kollega på det redan trendnervösa 90-talet trodde att Sveriges Teaterakademi var en varumärke som jag hade registrerat. Redan då var det omöjligt - åtminstone för denne kollega - att föreställa sig att det på allvar fanns en sammanslutning, där några av svenskt teaterlivs främsta företrädare satt och diskuterade ett fält som de brann för, utan varken gager eller hype, och där jag och Peter Oskarson bara var de grönaste ledamöterna... Men - lugn - bakom denna blogg står inte föreningen Kultur - det vore väl snyggt - utan bara Stefan som ibland söker efter ord...
Comments