Fika på Djurgårn ? - glöm det. I bullerzonen kring Skansen ligger turistfällor och Delicato outlets tätt. Men om ni som många stockholmare gillar att promenera längs kanalen på öns norra mer folktomma sida och vill ha en angenäm fikapaus så blir det att fylla sin termos hemma och stoppa den och kaffebröd i ränseln. (Min termos är röd, inte skotskrutig.)
I rasande fart, okontrollerad av några tillsynsmyndigheter, har snart alla Djurgårdens folkliga kaféer, självserveringar och gamla utvärdshus genomgått en gentri- och prettofiering som föga stämmer med önskningar och behov hos oss som frekventerar nejden. På Rosendals trädgårdskafé serveras liberalt lunch eller fika alla dagar och trädgården har dolda smultronställen men köerna kan vara en halv kilometer och personalen orutinerad. De är annars snart ensamma om att inte ha bordsservering, vita dukar och löjliga koncept. En stor del av stället på höjden ovanför (Rosendalsterassen?) gjordes för flera år sedan om till finrestaurang. F.d. Lilla Sirishof senare Amadeus (med skrällande Mozart) därefter regnbågskafé blev i sommar plötsligt konceptkrog men har redan slagit igen - brist på gäster ? Det tänkta kundkretsen var väl i Båstad eller Biarritz. Skyll inte på vädret - förra året kunde man sitta under tältduk i filt och mysa vid en fika med morotskaka mitt emot någon som tog ett glas vin till sin macka. Nu stängt sedan veckor.
Arvtagarna till Djurgårdsbrunns salig värdshus på andra stranden borde också fundera på sin nisch. Förra sommaren kunde man faktiskt fika ganska hyfsat där igen - punmpkaffe och baklava - även om man förgäves väntade på att våffelbruket skulle öppna. Men redan för flera år sedan då man prövade att servera soppa i automater (!) till postmodernisterna anade vi oråd. Nu har det här också blivit en ogästvänlig konceptrestaurant med pretentioner där folk som staterar rika människor typ Eva Swartz och cykelkungen förväntas käka skållad hummer i solgasset eller inta drinks i solstolar till music med sina kids runt benen. Prospektet avslöjar Magasin 3:s och närstående restauratörs absoluta brist på fingerspitzgefühl för var de hamnat någonstans. Finns det ens en glasspinne till telningarna eller köps den i allt populärare kiosken vid bron där populasen ännu kan få snabbkaffe i pappmugg om de glömt termosen hemma ?
Nej, kommunen borde sätta sig och gå igenom tillståndens spridning utifrån en idé om vilken service som brukarna d.v.s. promenerande och turister i nationalstadsparken efterfrågar. Att döma av bristen på gäster på de nya finställena handlar det snarare om pengatvätt än om tillgång och efterfrågan på en fri marknad.
Har man fortfarande inte fått i sig något när man på återvägen närmar sig Djurgårdsbron kan man gå tillbaka mot Skansen och få det mesta man kan begära på Blå Porten. Där behöver inte ens en kö vara skrämmande - personalen är fena på att ta upp ambulerande beställningar långt innan vi nått kassan. Varning däremot för "systrarna Voltaire" i den gamla utställningsbyggnaden. De tonårsflickor som spelar baristas där tar halvtimmar på sig för att expediera de alltför många valmöjligheterna till kaffe och matproffs i min närhet påskiner att firman är ökänd för slabb och felaktigt behandlade råvaror.
Nej, de som får tillstånd att driva de traditionella vattenhålen i nationalstadsparken borde - som Blå Porten och det utmärkta kaféet på Vasaslätten i Haga klarar av sig själva - vara ålagda en vettig kombination av konditori- och enklare matservering. Ska det vara så djävla svårt ? Eller vore det stalinism ? Tills dess - fyll termosen, bred mackor och köp med dig litet gott kaffebröd från något kondis i stan. På Djurgårn finns det snart ingenting mellan Delicatodammsugare i plast och skållad hummer...
Comments