Djävulen syns i detaljerna hörde jag i morse Mona Sahlin inleda med återfunnen "olofpalmesk" ettrighet i retoriken - hon måste ha bytt talskrivare - och så slaktade hon ännu något av alliansens muntra anslag mot en eller annan särskilt svag grupp ur det folk av arbetsovilliga understödstagare som röstat fram dem för att bli av med maktfullkomliga sossar. Ur askan i elden är ett annat ordspråk som stämmer rätt bra på den svenska valmanskåren just nu. Men - som ett annat självlysande talesätt lyder - den som vill äta med djävulen (Reinfeldt?) får ha lång sked. Längesen man hörde en svensk partiledare satsa så mycket syra i munlädret. Härligt. Mer vitriol i munhuggningen. Har hittills inte väntat mig något av Mona eller hennes talskrivare, allra minst ordspråk som insinuerar att Anders Borg med hästsvans och ring i örat skulle vara Satan själv. Trots kristet alibi i regeringen. Exorcism kanske hjälper ?
Men detta var i radio innan jag sprang till jobbet för ett möte med en av Operans kampanjledare - på hugget om säljfaktorer i kommande produktioner. (Ni hör att vi hänger med där också.) Inte förrän på kvällen såg jag hur den nu rätt strikt uppsnofsade Monas kollega Maud Olofsson SÅG UT under partiledardebatten. En syn för gudar sa man förr med ett annat uttryck värt återuppståndelse i vårt spaka nyspråk. Såg ni att tant Maud först tågade mot riksdagen i allianskollegernas mitt iförd guldkjol - ja, guldtyg, i stora veck och bred som en lagårdsdörr - med rosa glitterblus över svällande barm ? Smaklöst ? Nej, supervulgo. Den stylisten har sina politiska sympatier någon annanstans än i centerpartiet. Rena sabotaget. Kan en julgran bli omvald ? Ens i det politiskt korrekta Sverige ? Så det är något i Sahlins retorik som inte stämmer. Djävulen bär ju som vi alla numera vet Prada.
Comments