Den 4 augusti i år publicerades en artikel på DN Kultur, vars första halva var så uppseendeväckande att jag har tänkt på den av och till sedan dess. Vad jag vet har den inte kommenterats någonstans av någon. Möjligen berodde det på att det mest remarkabla var inledningen till en mer allmän betraktelse av Stefan Jonsson - artikelförfattaren - om den dödförklarade marxismens ständiga återkomst i nya skepnader. Det är förstås en infallsvinkel som antingen viftas bort som förlegad eller - om man tar den på allvar - för en del känns som en genant påminnelse om ungdomens förlöpningar.
Men det intressanta var som sagt inledningen. Jonsson citerade en rapport från Storbritanniens försvarsministerium om globala strategiska trender 2007-2036, diskuterad i amerikanska Monthly Review. Rapporten ser ekonomisk globalisering, social polarisering och klimatförändring som framtidens orosmoln, som leder till skärpta globala motsättningar i kampen om resurserna. En växande global ojämlikhet leder till "inte bara en ny våg av anti-kapitalistiska ideologier... utan också till populism och en pånyttfödd marxism. Försvarsministeriet fortsätter: "Medelklassen kan förvandlas till en revolutionär klass och överta den roll som Marx tilldelade proletariatet." Men hur i all världen och varför? Jo, på grund av "globaliseringen av arbetsmarknaden, minskande välfärd och fallande sysselsättningsnivåer". Medelklassen tappar tilltron till staten och "den växande klyftan mellan den och ett litet antal superrika individer kan leda till misstro gentemot meritokratin". Samtidigt kommer medelklassen att inte bara uppleva en växande urban underklass som ett hot mot den sociala ordningens stabilitet utan också högre privat skuldsättning och sjunkande pensioner. Försvarsministeriets slutsats blir att "ställda inför dessa bägge utmaningar kan världens medelklasser förena sig (!) och dra nytta av sin tillgång till kunskap, resurser och färdigheter för att forma de transnationella processerna efter sina egna intressen." Ja, det är förstås ett skräckscenario för både de superrika och den professionella politiska klassen.
För mig är det den här gången obegripligt att Stefan Jonssons artikel inte väckte uppståndelse åtminstone på ledar- och kultursidor. Är det inte ganska remarkabelt att försvarsministeriet i en av världens stora demokratier ser medelklassen - idag i de flesta västländer den största väljargruppen lika med "folkets" flertal - som det kanske största hotet mot en ekonomisk och politisk utveckling som tydligen ska fortgå oavsett vad folkflertalet anser om den och dess konsekvenser? Jonsson påpekar det vidunderliga i att "försvarsministeriet pekar ut Storbritanniens och andra länders lönearbetande medelklass som en hotbild", fullt i klass med terrorister eller upprorsrörelser tredje världen. Sen drar han slutsatsen att det är ännu vidunderligare att brittiska försvarsministeriets utredare tänker "marxistiskt". Nåja. För mig räcker det att de utnämner sitt eget folk till fienden. Kan sommarstiltjen ensam förklara att ingen läste Jonssons vidunderliga referat när det publicerades i augusti ? Eller är perspektivet 2007-36 för långt precis som när det gäller smältande polarisar ? Nja, plötsligt ser man de röda skynkena kring Odenplan - lokal protest mot ett oönskat galleriabygge - i nytt ljus. Kanske en oansenlig början på den trängda medelklassens uppror ? Jo, det gäller att börja innan proletariseringen hunnit i fatt oss.
Här:
http://www.mod.uk/NR/rdonlyres/94A1F45E-A830-49DB-B319-DF68C28D561D/0/strat_trends_17mar07.pdf
Finns rapporten för den som är intresserad.
Posted by: Thomas E | November 13, 2007 at 09:19 AM