När en kollega till mig i slutet av 70-talet blev erbjuden att bli "förstekritiker" på teater i Svenska Dagbladet retade vi honom maliciöst med att han skulle "gå till hovtidningen". Dåtidens obundna moderatblad var inte bara pålitligt kulturkonservativ utan också officiös i förhållande till ett överklassetablissemang på retur - idag ersatt av helt andra etablissemang. I december 2007 anklagar f.d. moderatledaren Ulf Adelsohn - gift med alliansregeringens kulturminister - vänstervridningen i dagens uppdaterade Svenska Dagblad för att inte bara förstöra frukosten (tills han sa upp prenumerationen) utan också vara skuld till den borgerliga regeringens fria fall utför i opinionssiffrorna. Pikant, minst sagt, i ett litet längre perspektiv.
För den som framhärdar som prenumerant kan det inte råda något tvivel om att man läser en moderat tidning - det står inte minst och helt schysst ledarsidan med Linder, Gudmundson, Abrahamsson och en rad pålitiligt högervridna kolumnister för. Där finns ingen tvekan. Men SvD är en modern tidning som på de flesta sidor prövar och väger vad som sker i samhället utan politiska skygglappar. Det är i SvD som man t.ex. kunnat följa striden om beramade förändringar av Stockholms innerstad. Ett långt bredare spektrum av röster än i konkurrenten Dagens Nyheter har debatterat processen kring ett nytt stadsbibliotek. Inte minst är det SvD:s Clemens Poellinger och Carl-Otto Werkelid som levererar en obunden och förödande kritik av moderatborgarrådet Mikael Söderlund när denne pekar med hela handen inte bara för usla biblioteksvisioner och Odenplansgallerian utan för en rad tveksamma projekt, som i rasande fart håller på att förändra hela stadsbilden och stadens innehåll. Söderlund är inte bara komplett okänslig för de starka reaktionerna från stora grupper av stadens befolkning, hans motiveringar för byggexpansionen är lika fulla av klichéer som ogenomtänkta.
Är det så märkligt att det idag finns en rad frågor som inte delar opinionen efter de höger-vänster-skalor som (fortfarande) är aktuella på andra fält? Man kan röst på olika partier i valet och ändå vara rörande eniga om att man inte vill schakta bort halva Observatoriekullen i flera år eller göra om Odenplan till landets näst intensivaste trafikknutpunkt eller peppra stadsvyn med skyskrapor. Och man kan ha helt olika syn på ekonomiska och politiska system och ändå vara ense om att det inte behövs fler likriktande konsumtionstempel alias gallerior.
Nej, hovtidningen har inte blivit vänstervriden, den följer med sin tid - där finns en subtil skillnad.
Comments