Stil - smått genial programtitel - är ju nästan det enda som är kvar av det "nya SR" som lanserades för snart något år sedan. Minns ni ... nej, låt glömskans förbannelse falla över de misslyckade satsningar som vi fick leva med alldeles för länge. Hur som helst - Susanne Ljung har med sitt program om mode redan skapat ett slags klassiker, nästan Dagens dikt, ja, inte riktigt men det känns som om man vill höra det här ett bra tag framöver. Material är det ju ingen brist på eftersom Ljung och hennes medarbetare har såväl superaktuella som historiska infallsvinklar på ämnet och klarar att både vara breda och gå på djupet. Ljung är dessutom en bildad mänska.
Men idag var hon stillös i tio sekunder - "modest men ändå sexig" om en kreation från 70-talet. Svenglish är inte stil. Engelska "modest" betyder blygsam och då förstår man perfekt vad hur klänningen såg ut; på svenska betyder modest enligt min gamla ordbok samma sak men knappast längre i rådande bruk - där betyder det idag medelmåttigt, möjligen anspråkslöst. Och så har Ljung en superbegåvad yngre kvinnlig medarbetare som måste lära sig uttala ö och ä ordentligt, inte på det där - stillösa - fläskigt breda sättet. Att den unge designern - "uppväxt på 80-talet" - som intervjuades just söndagen 9/12 stammade "casual liksom" hela tiden - det är däremot en talande stilmarkör. Carry on in style!
Hej
Jag tycker att det här inlägget är lite löjligt... Men du har till viss del rätt. Blygsam hade säkert varit mer målande. Men modest används i betydelsen blygsam och anspråkslös - se efter i ett nytt uppslagsverk så får du se, eller ännu bättre, lyssna på hur andra människor använder ordet, så kommer du ligga några ord-år före i tiden. Men varför hackar du på medarbetarens uttal? Hur ska de tala? Stockholmska? Usch vad jobbigt när folk bryter! Sådana individer vill vi inte ha i Radio?! Om de förstås inte lär sig tala ordentlig svenska. Kanske bytar namn också? Aschmed kan bli Arne? För min del kan kloka medarbetare prata precis som de vill
Martin
Visst är jag litet petig ibland. Men du är fördomsfull om du tror att jag dissar vältalig svenska med brytning och för min del slipper Ahmed gärna bli Arne. Däremot är jag allergisk mot breda superöppna öööö och ääää som inte hör till någon känd dialekt men numera ersatt de tidigare ofta nasala e-ljuden i just stockholmska. Varifrån kommer oljudet? När jag var ung gav en del akademikerbarn som ville spela arbetarklass ifrån sig en del såna läten... Är jag fördomsfull om jag gillar rena vokaler och gärna vill höra skillnaden på ljuden när t.ex. den östliga örnen köper örngott? Eller en ädel läkare är äventyrlig av sig? Det är helt enkelt olika ljud. Är det fel att gilla skillnader? När folk säger bucker förstår man att dom menar böcker - värre när Rapports vanligaste ankardam kallar ett fördömande ett fördummande i nyheterna.
SJ
Posted by: Martin | December 10, 2007 at 11:23 AM