Framåt, vidare, tack ! Eller läs Ernst Fischer...

Jag längtar efter att konsten - eller för att inte uttrycka sig så storvulet - i alla fall några konstverk skall visa mig framåt, ut ur det dagliga tjafset. Inte smickra en publiks självbelåtenhet, en annans längtan efter bekräftelse eller en tredje grupps behov av glansfull inramning. Inte ge ett eller annat alibi utan visa oss något vi inte kunde tänka oss. För mycket eller för litet begärt ? 

(Men jag är helt medveten om att just att ställa detta krav, tillmäta konsten eller några konstnärliga uttryck den förmågan, förefaller några helt främmande... i somras gjorde sig just en svensk konstnär lustig över vad han kallade min "lustiga konstsyn" och för en gångs skull var jag inte undfallande, rädd för att göra mig löjlig eller diplomatisk utan sa upp bekantskapen.  2008 är året då jag ska bli mycket tydligare.) Läs förresten Konstens nödvändighet av Ernst  Fischer. Den är något att hålla i handen när idéerna falnar...