Nina Björk darrar i hela kroppen i DN:s söndagskolumn över att hennes sexåriga dotter ska få betyg i skolan. Min mor var inför min skolstart för så där femtisex år sedan antagligen mer rädd för att hon inte skulle orka jobba tills jag hade fått ett slutbetyg som första steg i en utbildning mot en försörjning, helst bättre än hennes. Betyg är inte orättvisa för att de visar att barn är olika begåvade och begåvade för olika saker. Betygen var för mig och andra i min generation biljetten till en klassresa upp och ut ur det samhälle som förtryckt våra föräldrar och som redan från början reserverat jobb, som de hade begåvning för, åt mindre begåvade barn till besuttna och akademiker. Nina Björk borde darra mindre för sin redan mycket privilegierade dotter och tänka mer på den betyg- och kunskapslösa skolans offer, alla ungdomar som idag utan betyg går ut i hopplöshet och arbetslöshet i ett bakvägen återupprättat klassamhälle.
Å andra sidan lever denna Björk, som ständigt gnäller över sitt arma barn och sin modersroll, enligt de flesta utländska observatörer (se Clas Barkman / Sverige från utsidan, DN 27/1) i det land som mer än något annat prioriterar barn och föräldraskap - inget annat lands skattebetalare bekostar 480 dagars föräldraledighet med minst 80 % lön åt bl.a. Nina. Vi ska med rätta vara stolta över den antagligen lägsta spädbarnsdödligheten i världen och jag avskyr när folk häver ur sig att någon grupp "har det för bra" - men värdesätter dessa föräldrar i en hittills bortskämd medelklass sin paradisiska tillvaro ? Den varar antagligen heller inte för evigt. Inte ens i Ninas dotters framtid.
Tankarna går såväl till en skola utan betyg och disciplin som till bortskämda bidragskonsumenter i alla socialgrupper när SvD Kultur idag söndag för andra gången berättar om den undersökning av Sören Holmberg som visar att varannan väljare inför valet 2006 inte visste att vi hade en socialdemokratisk regering. Nyheten gör en kallsvettig men blir man förvånad ? Det är sedan länge fullt möjligt att leva ett "normalt" liv och bara konsumera medier som INTE innehåller nyheter eller samhällsinformation. Den utbildade (om än inte bildade) medelklassen utgår från att alla oavsett bakgrund och utbildning gör liknande val som de själva och efter arbetets slut blandar förströelse och konsumtion med information, kanske t.o.m. något slags kulturupplevelser. Och alltså liksom i förbifarten får reda på t.ex. vem som regerar landet. Varför skulle de göra det ? Om media alltid erbjuder en möjlighet att välja något roligare eller enklare och skolan redan från början gett upp så många av de ambitioner vi fortfarande tilltror den, hur ska den betygsfrie medborgaren veta att den borde hålla sig med en dagstidning eller åtminstone kolla tv-nyheterna ? Det här borde ge mamma Björk verkliga skälvningar.
Comments