Vad behöver konsten PS

Frånsett allt annat som är bra med valet av Marie-Louise Ekman till Dramaten-chef är det förhoppningsvis också en signal om ett sunt paradigmskifte. Vi ska inte vara onödigt åldersfixerade men att utse någon som vid sitt tillträde kommer att vara 64 år "gammal" är ett brott med flera decenniers trend där alla över 50 i princip varit diskvalificerade för intressanta chefsjobb inom kultursektorn. Mycket bra. Om man vill att folk skall jobba till 67 eller kanske t.o.m. införa norsk pensionsålder - 70 - så vill naturligtvis samma människor se sig själva företrädda och speglade i ett levande kulturliv. Det är lika viktigt att få 50+ och 60+ att gå på teatern som att hitta en ung publik. Med ett yrkesliv från de sena tonåren till sjuttioårsåldern vill naturligtvis alla människor se sina jämnåriga så väl i riksdagen - där är snart ingen över 55 samtidigt som de yngsta ofta försvinner efter sin första period - som på scenen eller i bolagsstyrelser och ledande chefsbefattningar, inom kultur, politik eller näringsliv. En jämnare åldersfördelning är inte konstigare än en jämnare könsfördelning. Och det är ingen skam att erkänna att med ålder följer i bästa fall en viss vishet. Olika erfarenheter är viktiga att spegla men erfarenhet - klokt använd - ovärderlig. Att utse Marie-Louise Ekman är antagligen mycket klokt, att utse en 60+ kvinna är direkt modigt. 

Comments

[Ylva Lagercrantz]

Hej Stefan, håller helt med om att det är både modigt och föredömligt att utse en kvinna som enligt svensk lagstiftning egentligen går i pension samma år som hon tillträder sin nya tjänst.

Men, som sagt, hoppas bara att hon också verkligen får jobba tills hon är minst 70, så det inte bara handlar om att Dramaten har valt en kortsiktig övergångslösning i väntan på en annan med dold agenda.