Finstilt 1

Tre damer i DN överraskar mig denna söndagsförmiddag när jag äntligen får tid för tre dagars morgontidningar. Malin Ullgren känner "vår tids tolkning" av kärleken. Den har jag missat men den kanske inte är märkvärdigare än vad MU skriver apropå Limbo/Galeasens tolkning av Victoria Benedictssons Den bergtagna: "din kärlek och ditt lidande är lika med din egen privata psykologi". Fan tro't som jag brukar säga när jag inte begriper. Ingegärd Waaranperä har kanske förstått när hon ser Stina Ekblads drottning i Dramatens Hamlet som "skrämmande hopplös i sin sexuella besatthet". Nej visst, tant Ingegärd, sex är inget för oss skrämmande hopplösa i medelåldern. Nina Björk, vars skriverier om hur det är att få och ha barn får en (medelålders kvinnlig) vän att kalla henne tönt, är denna gång nog ändå en sanning på spåren: "I vissa tider, till exempel i denna samtid, kan det nog vara progressivt att vara förlegad." Tack, Nina, du skriver om universiteten i globaliseringens tid men det känns som om du menade mig.