253 akademiska forskare vågar kalla de uppdrag som två regeringar gett åt myndigheten Forum för levande historia för opportunistiska kampanjer. Det är modigt. Naturligtvis kommer ett antal av dem att tillvitas dolda förgripliga åsikter eller - det vanliga idag mot vänsterdebattörer, vilket en del av dem är - att de försöker skyla över brott mot mänskligheten begångna under kommunistiska diktaturer för att dölja egna ideologiska ungdomssynder. Som ett brev på posten avfärdades på torsdagen de 253 av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth med "vänstervinkel" och att de vill ge "förlåtelse ... för kommunismens brott". Åsa Linderholm kallar sig ju själv kommunist, gudbevars! En debatteknik för att misstänkliggöra motståndare som jag hört LAL använda t.o.m. i en debatt om teateranställdas arbetslöshetsunderstöd. Men undertecknarnas poäng är bitande - kommer en regering härnäst att "satsa Levande historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer ?" Naturligtvis inte. Naiv ironi, Liedman och Hirdman och Linderholm! Detta alltså på "stora drakens" debattsida. Naturligtvis gör Kim Salomon det svårt för sina kolleger bakom uppropet med att nästa dag i SvD fråga varför de undviker att nämna Levande historias första stora projekt, kampanjen för att sprida kunskap om förintelsen. De hade kunnat visa tydligare hur regeringen hoppat i galen tunna genom att blanda ihop att belysa brott mot mänskligheten med enkel ideologikritik. Men i motsats till kulturministern tror jag att de 253 lika litet förnekar kommunismens brott som förintelsen. Allt annat är - ja, här passar det ordet - att kränka dem.
Något mildare i tonen petar Marie-Louise Ramnefalk, i huvudstadens "andratidning", hål på politiskt korrekt opportunism - att skydd av svenska språket i lag skulle innebära förtryck av invandrare eller minoriteter eller av dem som talar det mindre väl. Även om arabiskan är "tredje största språket" i Sverige så är det inte beroende av att skyddas här. Och det enda land i världen som har ansvar för svenskt språk och kultur - nationell eller ej, hur bittert det än smakar i munnen på somliga - är Sverige. Ja, och så Finland förstås som sedan länge tar det ansvaret. Där tillhör ju svenskt språk och kultur den största minoriteten och skyddas på alla möjliga sätt, som vi knappast kunde tänka oss i Riks-Sverige. "Det enda språk i hela världen som den svenska riksdagen har absolut ansvar för är det svenska språket" avslutar Ramnefalk - oavsett "om svensktalande är snälla eller elaka mot grupper bosatta i Sverige med andra modersmål". Det är modigt att ta risken att uppfattas som trångsynt nationalist och säga att en svensk språklag inte är en moralfråga! Snart svarar säkert några remissinstanser att skydd av svenska språket i lag inte går ihop med mångfaldsplanen... Visst, chefen för Svenska språknämnden Olle Josephson, vill bli kallad "politiskt korrekt" och frågar på torsdagen indignerat om inte MLR vill ge var tionde svensk "möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål ?" Självklart att de ska kunna det. Men menar OJ att de nya svenskarnas barn i generationer ska behålla modersmålen från förfädernas ursprungsländer ? Då ger han begreppet mångfald en långsiktig innebörd som jag trodde bara fanns i sverigedemokraters fantasi.
Comments