En mycket stor del av oss som följt Rödebytragedins rättsliga efterspel håller nog med tingsrätten om att den 50-årige dråparen inte ska tillbringa det närmaste decenniet i fängelse. Han och hans familj har lidit nog. Nu krumbuktar sig domen kring ett minst sagt tvetydig tolkande av hans själstillstånd när hans hem invaderades och han provocerades till att döda en tonårig huligan och skadskjuta en annan. Skulle inte frikännandet motiveras bättre av nödvärn i ett minst sagt skarpt läge, av den oerhörda provokation som han och hans familj utsattes för i den stunden ? De hade anmält tidigare förföljelse gång på gång utan resultat. Bara den livsfara som huliganerna flera gånger utsatt mannen och hans hustru (och andra trafikanter) för genom att preja deras fordon och slita upp bildörren i farten (!) borde ha föranlett ett kraftfullt ingripande. Hur är det möjligt att man kan bära sig åt på det viset och inte tas i förvar ?
Redan när den 25-årige svärsonen samma dag med våld försökte skrämma bort det kriminella gänget - och nu anses ha provocerat deras anfall mot gården - var familjen i princip helt övergiven av samhället, utlämnad på nåd och onåd åt våldsverkare. Är det acceptabelt i Sverige i våra dagar ? Självklart är 50-åringen som höll i bössan skyldig till en annan människas död - och det skall inte bortförklaras med diagnoser i efterskott - men hans del av skulden minskas avsevärt av den skuld som tung vilar på polis, sociala myndigheter och inte minst på ungdomarna och deras föräldrar. De flitigt förekommande parallellerna till Mats Flincks fullkomligt oprovocerade slakt av sju - åtta personer i Falun är otillständiga, en förolämpning mot alla inblandade i Rödebytragedin. I dagens tidning beklagar sig den dödes mamma över att man ser hennes son och hans kamrater som "slödder". Ja, om detta inte är slödder så vet jag inte vad ordet betyder längre. Fattar inte den här kvinnan att hon är minst lika skyldig till sin sons död som den 50-åring som häll i bössan och nu på besynnerliga grunder dömts att gå fri ?
När vi nu har ett system med rättspsykiatriska undersökningar, då får man väl ändå lov att ta hänsyn till två läkares resultat! Det går väl alldeles utmärkt bra att tänka sig in i den paniska skräck, som den akuta situationen efter alla års trakasserier åstadkom! Det är ingen bortförklaring.
Posted by: Birgitta | May 13, 2008 at 11:42 PM