Mer finstilt - brottsprovokation i sängen?

Apropå Katrine Kielos Våldtäkt och romantik - måste vid närmare eftertanke vara en av senare års djärvaste boktitlar - skriver Sanna Rayman i SvD: "Kvinnan är modig och rationell när hon uppsöker en relation där hon kan pröva sin tillit och ändå förnimma en risk. I sexet närmast hetsar hon honom att gå över gränsen och "bli" våldtäktsman. När detta inte sker återupprättas hennes tro på både människan och mannen och hon kan lämna honom." Man leker med elden för att lära sig sky den eller hur länge man kan hålla handen i lågan. För civilisationens fortbestånd får man ju hoppas att alla kvinnor inte omedelbart lämnar de män som "återupprättar" deras tro på "människan och mannen" och ger sig ut för att "pröva sin tillit och förnimma en risk" med en ny potentiell våldtäktsman. Men var och en, kvinnor som män, borde väl - oftast - veta bäst vad gäller sitt eget sexliv. Men för statsfeministiskt inspirerade lagstiftare måste det här vara en beskrivning av uppsåtlig brottsprovokation. Eller är jag frivol nu?

Två f.d. medlemmar i förbundet Humanisterna betonar i samma dagens SvD att religionsfriheten inte bara är frihet till utan också frihet från religion. Jag håller med dem om att lagen behöver bli tydligare i denna dubbla skrivning. Alltför länge har kulturrelativister förklarat bort brott mot andra mänskliga rättigheter med religiösa sedvänjor och kulturella olikheter samtidigt som man utgår ifrån att sekulariseringen av resten av samhäller går sin gång. Ännu ett exempel på diskriminering utifrån ett mångkulturellt synsätt. Senast i Ekots lördagsintervju igår underströk integrationsministern att religion är en privatsak. Men vore det inte bra att från dag ett göra det klart på ett enkelt och tydligt för alla som vill bosätta sig här ? Om du vill bo i Sverige får du ha vilka religiösa föreställningar du vill och praktisera dem men du har på ett ögonblick sagt farväl till eventuella delar av din kultur som inskränker andras frihet från religion, inklusive dina barns ? Vore det så kontroversiellt eller utgår vi - djupt diskriminerande - ifrån att det bara skulle bli en läpparnas bekännelse ?