« Uppfriskande: Dirigenten som kritiker | Main | Omistlig TV? För en gångs skull - en timma Schildknecht »

Comments

al

Jag läste en bra bok i veckan. John Carey : The Intellectuals and the masses. Ger ett lite nytt perspektiv på det kultursnobberi du representerar. "Den kulturintellektuelle och den Andre" typ.

Åke

Intressant att Åke tycker att det är "kultursnobberi" att skriva att en radiopjäs inte är ett nobbat filmmanus eller att inte förakta en sjuttioåring som längtar efter att lukta på sin älskades mensblod eller att det är härligt att vandra hem genom stan efter att ha fått höra kammarmusik live eller något annat som jag kan ha skrivit om... Men det är kanske snobberi att alls gilla konst? Jag tror att Åke är en förgrämd människa, avundsjuk på dem av oss som tycker att konst är fruktansvärt kul, litet lik vem det nu var som sa "när jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver"... Unnar han inte andra att njuta av något som han själv inte gillar?

The comments to this entry are closed.