19 oktober 1941 - Käre Stokowsky (sic) - Ni har i eftermiddag vitrioliserat Francks symfoni... Aldrig i mitt långa liv har jag hört ett så brutalt, djuriskt, ovärdigt, omusikaliskt framförande som Ert - inte ens av Er. Musikens Gudalika Konst har också sina gangsters som Hitler och Mussolini... Tro mig, Ni är mogen för dårhuset eller fängelset... Skynda Er!!! Toscanini
Leopold Stokowski - enligt svensk skvallerpress en tid Greta Garbos fästman - hade dirigerat New Yorks filharmoniker i César Francks symfoni och kollegan Arturo T. hade lyssnat på radiosändningen. Den vitrioldrypande recensionen - den överträffar det mesta av den legendariske Peterson-Bergers drapor - avsändes aldrig men står att läsa i Harvey Sachs enormt underhållande kommenterade utgåva av Toscaninis brev. Det som imponerar mest är annars AT:s tidiga och absolut konsekventa avståndstagande från - ja, just det - Hitler och Mussolini. Mest intima är hundratals brev till den dyrkade Ada Colleoni Mainardi, där de diskuterar musik på hög nivå samtidigt som den åldrande mannens erotiska aptit flödar över i längtan efter näsdukar med den älskades mensblod... Först tycker man att det är småsnuskigt - även en medelålders läsare känner sig som en tonåring som skäms över att "gamla" har ett sexliv - på sikt är det väldigt befriande att åldern så löser alla hämningar.
Comments