Håna På Stan tills de ändrar stil, skickar "Benke" på omskolningsläger - finns fullt i Kina - och blir inkluderande. Men guldkornen måste få sitt erkännande. Även en blind höna eller hur det nu var... Men det går ju inte att undgå att EN vikarie som inte förstör ALLA sina intervjuer med jargong och positioneringar NÅGON gång råkar intervjua någon som har något att säga. Och att det faktiskt kommer in. Den här veckan är det Folkoperans nya ledare, Mira Bartov, apropå deras Parkteatersamarbete med Puccinis Gianni Schicchi.
Jag tycker förstås att Mira är vettig för att hon och jag tycker samma om (åtminstone) en sak. Jag känner ett stöd över generationsgränserna från Hornsgatan (eller Vitabergsparken - ja, jag vet, en härlig spelplats) till Gustav Adolfs torg: Uppdateringar känns omodernt, förbi, ocool. De "östtyska köken" och de postmodärna vintagekläderna har haft sin storhetstid. Mina bloggläsare vet redan hur trött jag är på Nora i bostadsrätt i Vasastan eller Figaro i affären som hyr ut högtidskläder, där inramningen gör de historier som ska berättas till anakronismer, antagligen obegripliga eller bara kuriösa för en publik som inte har "stiltrogna" uppsättningar som facit i bakhuvudet.
Den förnuftiga Mira säger att det "har blivit konvention att modernisera" dvs. uppdatera operan, underförstått i scenografi och kostym, sällan i tolkningen. Mira "vill hellre fördjupa operakonsten och hitta nya sätt att göra den tillgänglig". Brava! Och hon fortsätter: "I dag ska alla göra om gammal opera till nutid, men jag tycker inte att det är nödvändigt. För mig är opera en expressionistisk konstform, inte realistisk, och man behöver inte dra ner den till vardagen för att göra den begriplig." Brava da capo!
Håller tummarna för att Mira som konstnärlig chef också orkar hålla emot när gubbar och gummor (ur olika generationer) kommer där med sina "(post)modärna koncept". Själv för jag i jobbet enträgna samtal med påverkbara team om att det nog går att göra modern (opera)konst utan att "modernisera" i meningen uppdatera. Men det har som Mira säger "blivit konvention" och det är märkligt hur konformistiska förment individualistiska konstnärer kan vara.
En elak operavän menade nyligen att det egentligen var lika bra att uppdatera allt - teatrarna har inte råd med historiska kostymer och dagens artister har aldrig lärt sig att gå i dem... Men så cyniska får vi bakom scenen inte bli. Vi har betalt för att förnya - på allvar. Eller som Mira så klokt får avsluta intervjun i På Stan: "Tvärtom tror jag att publiken tycker om att tänka själv." En insikt som förpliktigar.
PS För att inte få arga kommentarer av ren missuppfattning - uppdateringskonformismen har varit och är lika stark inom talteatern men Suzanne Osten, Hilda Hellwig, m.fl. veteraner gör modern scenkonst av klassiker utan att varken flytta dem i tid eller falla tillbaka på "stiltrohet"... såväl Kärlek och politik som Edvard II är lysande exempel.
Comments