Bravo till publiken i Vita bergen - stans tåligaste! Tre minuter in i Gianni Schicchi avbryts operan av regn. Instrumenten måste skyddas. Hela publiken sitter troget kvar och applåderar när scentekniker och musiker gemensamt bär fram ett tält och ställer det över orkesterplatsen. Kultur betyder tydligen något. Och föreställningen börjar om efter en halvtimme - först som konsert i kostym och paraply, sedan tar spelsuget överhanden och regnet fördrivs med musik, komedi och - som sagt - stans tåligaste publik! Paraplyerna åker upp och ner efter regnmängden men har man tagit sig till friluftsteatern så sitter man kvar tills det är färdigt. Bravo, Folkoperans artister och musiker! Bravo, publiken!
Men varför Mira Bartov måste dra in Strindberg och Stockholm vid sekelskiftet i Puccinis renässanskomedi går över mitt förstånd. Och då är jag ändå en luttrad dramaturg. Snygga kostymer men Thomas Kindings nu lätt bearbetade översättning är mindre kul än den jag hittar i gamla Sandbergs operabok: "Farväl, Firenze, vid Arnos sköna strand / jag vinkar avsked med armen utan hand!" - klockrent tolkat av Sven Nyblom - sångare själv förstås - till Stockholmspremiären 1920. I stället för något ohörbart om avhuggna stumpar som i den här kostymen tycks säga att vi hade sharialagar i Sverige vid förra sekelskiftet... Nog var den gamla goda tiden ond men det får ju vara måtta på vilka anakronismer som farsen ska ursäkta.
Men viktigast av allt - det finns de som hävdar att publiken inte värderar det som är gratis - skicka dom till Vita bergen en regnig kväll i augusti!
Comments