SvD:s mycket omtalade lista över hur mycket skattepengar publiken sätter ändalykten på när den köpt biljett till teater, opera eller dans kan se ut som oskyldig konsumentupplysning. Hur mycket av de gemensamt inbetalade kostnaderna, som en modern kulturpolitik fördelat efter bärkraft mellan medborgarna som i fråga om sjukvård eller skola, faller ut när jag erlägger entréavgiften ? Det är bra att få se vad det kostar men vilka är avsikterna bakom dessa bestickande avslöjanden ? Hos SvD säkert journalistiska. Men i den nattväktarstat som bakom hyckleriet står på högerkrafternas agenda betalar var och en sina nöjen förlåt sin kultur själv. Och när Kulturrådets chef svarar att kulturpolitik är och skall vara solidarisk precis som när det handlar om vård eller utbildning då förpassas han till kulturdelens bakre sidor. Utifrån hans resonemang och den hittills förda kulturpolitik som (nästan) alla partier sagt sig vara eniga om, är det inget konstigt i att experimentell dans på turné i Norrland kostar mer per besökare än mainstreamteater i huvudstaden. Desto viktigare att de stora institutioner, vars verksamhet skall finansieras av alla men aldrig kommer att intressera alla, fortsätter att stärka sin legitimitet även och först och främst bland de grupper som idag står främmande för deras konstformer. Att det är dyrt är en sak man nog kan acceptera i breda lager. Man förstår ju sig inte på detaljerna i forskning och vetenskap heller. Och att solidariskt betala för kultur som vänder sig till människor lika en själv men med andra intressen är inte konstigare än att balettomanen och operaälskaren är med om att betala till idrotten över skattsedeln. Men vem vill subventionera överklassens nöjen ? Teatrarna måste förstås visa att de tillhör alla, även dem som inte går dit.
Är det inte lite lustigt i sammanhanget att SvD får ett väl tilltaget presstöd som så vitt jag vet betalas även av dem som inte läser den?
Men alla har väl nytta av att det finns en (bra) tidning till?
SJ
Posted by: Niklas | October 16, 2008 at 11:38 AM