Ordet tankesmedja bör få en att osäkra sin revolver. Erik Zsiga från d:o Timbro ifrågasätter i dagens DN om konstnärerna i Sverige, särskilt de som står bakom Kulturuppropet, verkligen vill nå sin eller en publik. Eftersom han antagligen inte är dum läser han väl snarare Stina Oscarson, m.fl. som fan läser bibeln. Finns det några konstnärer som inte vill nå en publik, stor eller liten ? Det hävdar förstås de, politiker eller tankesmeder, som inte vill ta en diskussion om kulturens kommersialisering. Att låtsas missförstå motståndaren är ett klassiskt retoriskt knep. Men att vilja balansera eller rentav minimera marknadskrafternas inflytande på kulturen är förstås rena kulturupproret för en nyliberal "tankesmedja". Och att inte vilja se publiken som "kund" och konsten som en "vara" obegripligt, ja, förgripligt. Zsiga har förstås helt rätt i att publiken är bättre på att värdera konst än politikerna. Men det betyder inte att "kulturens demokratiska grund" skulle förstärkas av att inte vara först och främst skattefinansierad. Det är ju enda vägen till en demokratisk tillgänglighet för konst och kultur.
Men alla politiker ska förstås inte skäras över en kam och alla ska inte syssla med kulturpolitik. V-politikern Ann-Mari Engel, som kan teater rätt bra då hon också leder verksamheten på Svensk Teaterunion/ITI, upplyser på nästa sida DN-läsaren om att hennes motståndare i Stockholms stadshus för nära 2 miljoner upphandlat en konsultfirma(!) som ska föreslå hur man under två år ska fördela lika många alltså 2 miljoner till "nyskapande" inom kulturlivet utanför institutionerna. Men 2 minus 2 är ju noll ? Om det här är korrekt kan jag hålla med tankesmeden Zsiga till hälften, det finns politiker som är ett hot mot både kultur och publik. Och med Engel om att konstnärer och publik förtjänar politiker som tar dem på allvar.
Comments