Vad folk gnäller nuförtiden konstaterade jag och kollegan när vi vandrade mot T-Centralen i natten efter maratonförhandsvisning av hela vår och SVT:s Nibelungenring på Operan. Tittarna kan dela upp det på fyra gånger - litet mer hanterligt.
Ja, idag gnäller Lisbeth Larsson i DN över att ""Akademin sviker Victoria" dvs. Benedictsson. Ja, vi respekterar källkritisk forskning och Victoria B. har vi alltid hållit högt men inte sådana utdragna jeremiader! Och insinuerar inte professorn också att "den ständige" på något sätt favoriserat sin hustru, också hon professor, som har fel fel fel... Den akademiska världen har sina tonarter men måste alla gnälla så? Tacka vet vi den tid då Runa Brar - härligt namn på en kåsör! - angav tonen längst bak i den dåförtiden inte så pretentiöst korrekta utan snarare värdsligt avspända Dagens Nyheter. När den unge Horace lade ut texten om begreppen i Kris - härligt namn på en tidskrift! - konstaterade Runa helt sonika att hans mamma inte bakat tillräckligt mycket bullar åt honom. Något som enligt egen uppgift hans sedermera hustru aldrig försummat att göra åt sina söner... Ingen skriver så idag. T.o.m. Karolina Ramqvist gnäller när någon som självklart inte har lika djupa kunskaper i den jamaicanska populärmusikens olika undergenrer vågar yttra sig på området. "Vad man än tycker om Snoop Dog så är det en syn på kulturdebatt som verkar skrämmmande kunskapsfientlig." (Jag tänker låna denna gnällmening till någon debatt om operarepertoaren men byta ut Snoop Dog mot Giacomo Meyerbeer...) Idag låter alla som Nina Björk. Åtminstone i DN Kultur. Vart har slagfärdigheten tagit vägen?
SvD:s Fredrik Hertzberg skrev politiskt inkorrekt och med just en gnutta världslighet i tonen om antologin "Pittstim" igår - "sexualiteten innehåller ett mått av amoralism som det är svårt att förhålla sig till i ett upplyst samhälle med jämlikhetsideal" - jo, nog är det så- och frågar om "sex som aldrig övervinner nej-signaler, som aldrig tangerar det förbjudna, är det fortfarande sex?" Med viss erfarenhet måste nog svaret bli nej. Gnällspikarna ställer inte ens frågan. (Men huvudredaktören har enligt samme FH blivit "sexuellt utnyttjad" - hur bär sig en vuxen männniska åt för att bli det?)
Alltså ändå befriande att i SVT se och höra obrutet självsäkra Margareta Winberg - annars inte min favorit men gnäller gör hon inte - apropå sin antagligen oläsliga bok tala om sitt medfödda underifrånperspektiv. Det går aldrig ur, hur många gyllne salonger med vita flyglar som livet än för en igenom. Och hon har förstås rätt där. Den erfarenheten är vi många som delar och som född medelklass aldrig kan leva sig in i. Där kändes MW helt autentisk. Och hon gnällde inte, nostalgiserade inte utdragssoffan, höll en lätt humoristisk ton. Men varför avbröt man inte inspelningen när intervjuaren Karin Andersson började gnälla eller rättare sagt höll på att kvävas av en snörvelattack kombinerad med akut stämbandsinflammation? Har man så litet inspelningstid avsatt? Och när MW började tala om sin personliga variant av feminism hade det varit på sin plats med en fråga om den dåvarande ministerns stöd till skumraskfigurer som "religionsforskaren" Eva Lundgren och det gäng som Evin Rubar i sin nu ett par år gamla dokumentär i samma SVT anklagade för regelrätt kidnappning. Det hade varit kul att se den magnifika Winberg ta sig igenom litet skarpare frågor än "och sen gifte gifte du dig med en kommunist" ! Eller är det jag som gnäller nu?
Comments