Cherin Awad, beramad programledare i SVT:s Halal-tv, menade 2003 i programmet Existens att det var rätt ("korrekt") att i enlighet med sharialagar stena "äktenskapsbrytare". Hon var kanske bara en ovanligt omdömeslös och barnslig 18-åring men det hindrade inte SVT från att anlita henne som mångfaldskonsulent. Inte konstigt att Halal-tv, med henne som en av tre beslöjade programledare, är häftigt omdiskuterat innan det ens sänts. Nu har Awad tagit tillbaka vad hon tydligen sa i ungdomligt oförstånd för fem år sedan. Det behövde hon inte - vi har yttrande- och åsiktsfrihet i Sverige.
Frågan är om man med trovärdighet kan ta tillbaka ett sådant yttrande ? Den som frivilligt bekänt sig till så extremt våld och så extremt förtryck får nog stanna i åsiktskarantänen litet längre. Awad redovisar inte heller att hon skulle ha arbetat sig fram till någon annan ståndpunkt. Vill vi ens veta vad hon menar är "korrekt" behandling av t.ex. homosexuella? Eller om nödlögner inför otrogna?
Religiös tro är vars och ens privatsak och har - tvärtemot vad den ansvarige producenten Joakim Sandberg tycks tro - inget med det antikverade bereppet "ras" att göra. Men en skenbar bagatell som att vägra att handhälsa på representanter för motsatt kön är - som Dilsa Demirbag-Sten påpekade i P1 i eftermiddags - inget annat än ett uttryck för grov diskriminering. Om man projicerar egna sexualiserade vanföreställningar på främmande människor behöver man psykologisk hjälp.
Hur ska vi t.ex. med trovärdighet kunna bekämpa det kulturellt betingade hedersförtryck, som förstör livet för tusentals ungdomar i Sverige, om SVT under kulturrelativistiska förevändningar överlåter opinionsbildning i public service åt personer som är lika extremistiska företrädare för "sin" stora grupp som Jimmie Åkesson eller pastor Green skulle vara det för oss nominellt "kristna svenskar". Att spegla dagens mångkulturella eller globaliserade Sverige innebär att alla slags människor som lever i Sverige i möjligaste mån ska synas och höras i tv-program och media - inte att programansvar ska överlämnas till politiska eller religiösa extremister.
Vi har rätt att kräva samma sekulära, liberala och demokratiska förhållningssätt av programledare i tv som det som kännetecknar majoriteten av befolkningen, antingen man individuellt är ateist, troende eller ointresserad. Där hör anhängare av sharia lika litet hemma som de som öppet bekänner sig till andra våldsideologier. Samtidigt frågar man sig om Awad och hennes kamrater verkligen vet vad de gör eller om de är offer för makthavare på SVT som agerar utifrån naiv exotism och cyniskt sensationsmakeri. Så stena inte ens i bildlik mening de stolt beslöjade tjejerna, Dilsa; det är Sandberg, Hamilton, m.fl. som ska klä skott för detta mediala och publicistiska bottennapp. För att travestera programtiteln - haram, inte halal.
Comments