Regissören Mani Maserrat Agah menar i en intervju i P1 Morgon att problemet med dramaserien Åkalla är att upphovsmännen är etniska svenskar som anlägger ett "vitt" perspektiv på ämnet. Så görs det stor affär av att serien skulle blanda ihop iranier, irakier och kurder; dottern har t.ex. ett kurdiskt namn men skådespelarna talar ibland persiska. Men vad har det för betydelse ? Åkalla arbetar hur som helst inte med någon dokumentär realism. I operan Svall - som också handlar om hederskultur som enklav i ett europeiskt samhälle - var det en poäng - särskilt för sakkunniga med "invandrarbakgrund" - att den inte pekade ut någon viss grupp från något visst land. Religionstillhörigheten är heller inte intressant eftersom hedersrelaterat våld förekommer hos kristna såväl som muslimer. (Och hälften av personerna i Åkalla är hursomhelst sekulariserade.) Att de man träffar från majoritetsbefolkningen på gott och ont inte är särskilt intresserade av att veta exakt från vilket land eller från vilken grupp man kommer är antagligen också en mycket vanlig upplevelse för invandrare i Sverige.
En tv-serie med Åkallas anspråk måste precis som en opera bedömas som ett konstverk - framför allt av respekt för ämnet och gestalterna - och inte ett som ett verktyg för representativitet. Men det verkligt chockerande med de synpunkter Mani Maserrat Agah ger uttryck för är deras ohöljda rasism. Att Åsa Kalmér, m.fl. skulle ha fel etnisk bakgrund för att få skildra invandrares liv i Sverige. Det skulle en sverigedemokrat kunna säga - de anser ju att svenskar och invandrare inte ska beblanda sig med varandras "kulturer". Mig påminner det om resonemang från 1800-talet - med hemska konsekvenser under förra seklet - om att t.ex. judar inte förstod den germanska "själen" och därför inte skulle arbeta med t.ex. Wagner. (Något som Richard W. själv var klok nog att strunta i.) Jag tycker inte att Åkalla är något mästerverk men ett intressant experiment och ett ärligt försök att skildra invandrare med samma psykologiska nyanser som man i bästa fall skildrar svenskar. Och skulle inte Åsa Kalmér, m.fl. - precis som Claes Fellbom, Daniel Börtz och regissören Elisabeth Ljungar i Svall - få behandla ett idag svenskt problem som hedersrelaterat våld - och det är knappast det enda serien handlar om - utan att man använder deras etniska bakgrund för att inkompetensförklara dem ? Tvärtom - som medborgare och konstnärer i Sverige är det snarast deras skyldighet. Och det är illavarslande att rasistiska synpunkter av det här slaget passerar utan kommentar eller följdfrågor i ett nyhetsprogram i Sveriges Radio.
Jag har inte sett TV-serien i fråga, men i princip har du förstås, som alltid, du vise man, rätt. Den stora skandalen i sammanhanget är inte folks mer eller mindre naiva åsikter utan den totala inkompetensen hos de förment granskande samhällsprogrammen, manifesterad bl a i just bristen på följdfrågor. Men programledarna ställer sällan såna numera utom om det gäller att nita nån stackars politiker. Dels är de för okunniga, dels har de inte tid, de måste skynda till nästa inslag.
Posted by: Jan Olov | December 22, 2008 at 11:32 AM
Kulturer och raser har ju verkligen mycket med varandra att göra...
Posted by: Tobias | December 22, 2008 at 02:18 PM
Nej, kulturer och raser har inget alls med varandra att göra. F ö: så tröttsamt att behöva upprepa att vi alla är samma ras
Posted by: Jan Olov | December 22, 2008 at 04:40 PM