Rädda Stockholms gröna kilar - utveckla en pastoral metropol !

Sedan 1970-talet och till idag har jag hört utländska besökare beskriva Stockholm som "en pastoral stad". Inte lantlig eller provinsiell utan pastoral. Det är ett högt beröm för en stad som samtidigt obestridligen är en huvudstad, en metropol, en levande kulturstad. Och en för besökare (och innevånare) lika oväntad som omistlig kvalitet. Naturen tar sig s.a.s. på tvärs rakt in mot citykärnan på så många ställen att innerstadens parker kommer att stå i kontakt med både kulturlandskap och orörd natur i stadens omedelbara närhet och mellan den och dess förstäder. Det är unikt och av yttersta värde för oss som bor och arbetar här. Det gör luften i staden lättare, ger den dess alldeles egna atmosfär. Nu vill vissa politiska och ekonomiska krafter förtäta staden genom att bebygga dessa kilar av natur. Stoppa de här vansinniga idéerna! Problemen i en del förorter, förslumning och misslyckad integrationspolitik, löses inte genom att man bygger igen de kilar av natur som får staden att andas. Man säger att Stockholm inte kan fortsätta att växa på sitt gamla extensiva sätt. Att ett ökat miljötänkande - läs oljeberoendets kostnader - tvingar oss att tränga  ihop oss. Men vem har bestämt att huvudstaden, som någon politiker uttryckte det, ska växa med "ett helt Göteborg" på tjugo år ? Men lovade inte den moderna tekniken nyss att vi skulle kunna bo och arbeta varsomhelst ? Bygg nya städer och förstör inte Stockholms unika egenskaper, det som snarare gör den till  ett mönster för en mänskligt uthärdlig urbanisering. Om man bygger bort de gröna kilarna skapar man bara ännu ett outhärdlig centrum för urban förslumning. Helt i onödan när vi redan är så nära den pastorala metropolen. Uvarna har nära till, sällsynta fiskar och salamandrar finns på gångavstånd från city och en och annan varg på Västerbron piggar bara upp.