Är skåningar mer lättlurade än andra svenskar ? Såg just ett både rörande och komiskt tv-program om den ungerske bedragaren Z som lyckades lura ett antal Malmö-bor på stora summor genom att spela rollen av gästande katolsk biskop. Bl.a. vigde han - helt ogiltigt - ett antal brudpar i full ornat innan han försvann med deras förmögenheter. Något decennium tidigare var det Carmencita Rockefeller - hårfrisörska i Malmö - som på bred skånska övertygade den lokala eliten om att hon tillhörde den legendariska finansfamiljen. Att hon och hennes bror (?) lät som de gjorde kom sig av att de hade haft en skånsk barnflicka ! Och på 1960-talet härjade en självutnämnd nutida markis de Sade (!) på bägge sidor av Sundet. Och det finns många fler liknande färgstarka historier om mytomaner och bedragare. Stockholmare och norrlänningar blir säkert också lurade men skulle aldrig intressera sig för Carmencita Rockefeller eller biskop Z. Det måste vara något i luften. Eller att frånvaron av nationella institutioner lämnar ett fält öppet - vad skulle man inte kunna hitta på att ge sig ut för att vara i foajén på Malmö stadsteater ? Hela miljön inbjuder till det. På premiär där i augusti 2008 blev jag presenterad för en dam som på bred malmöitiska förklarade att hon var dramatisk sopran och några dagar senare skulle medverka i bärande uppgifter vid en internationell operafestival. Utan att blinka lovade hon att hälsa till en av mina arbetskamrater som - verkligen - sedan flera år framträder där. Sanningen var att den påhittiga damen hade medverkat där en gång för ett antal år sedan men aldrig mer. Men går det så går det - och skulle ens chefdramaturgen från Kungliga Operan vara så tråkig och förstöra alltihop med en sökning på Google ? Möjligen känner mina egna sydsvenska rötter igen en lokal variant av magisk realism...
PS Det finns en diagnos. Sjukdomen heter histriomani dvs. en oemotståndlig drift att inför andra framträda i olika roller, som någon annan än den man är, ofta tagande sådana risker att blotta bravuren övertygar mot allt bättre (?) vetande. Dario Fo har gett en livfull bild av åkomman i sin pjäs Anarkisten som hoppad ut genom fönstret, jag tror mig minnas att den kvinnliga huvudpersonen i Staffan Beckmans Edith Camilla Rosins roman också hemfaller åt den. Sjukdomen drabbar efter vad jag förstått aldrig skådespelare.
I stället för trackback:
http://www.karlsson.at/försök/bedragaren.html
Posted by: Bengt O. | January 05, 2009 at 05:50 PM
Marrying for love may be a bit risky, but it is so honest that God can't help but smile on it.
Posted by: Halloween | July 23, 2011 at 02:40 AM