Smarta Linda Zachrison, återigen Sveriges snyggaste teaterchef, har enligt uppgift nyligen uttalat att folkbildning är ett av de vackraste ord hon vet. Stefan, som alltid är i framkanten, har aldrig slutat använda det ordet, hur inopportunt det än blev. En f.d. arbetskamrat, som sedan tog steget (tillbaka) till ett toppjobb i det verkliga företagslivet, och som jag hade anledning att fortlöpande diskutera med om hur man skulle sprida vårt budskap, vred sig alltid som en mask. Måste jag kalla mitt festliga upplysningsarbete för något så tråkigt? Allt var väl ändå marknadsföring? Eftersom jag är senfärdig - en sån där som aldrig kommer på dräpande repliker förrän jag ska somna - frågade jag aldrig om det var folket eller bildningen som fick kollegan att se ut som det varit kräkmedel i lunchtallriken. Men med Linda Z. bredvid på barrikaden känner jag mig trygg - folkbildning är skönt, det är cool.
Då det är självklart att vi alla (förhoppningsvis) är (som) folk och att det inte (som så ofta på 70-talet) är trovärdigt att göra ett cirkusnummer med klassbakgrunden och utnämna sig till "folket" i motsats till t.ex. "borgarna", så har Stefan nu bestämt sig för att hajpa allmänheten. Smaka på detta generösa ord som täcker alla i ett demokratiskt samhälle - allmänheten.
Att identifiera sig som olika grupper utifrån olika identiteter känns definitivt redan lika ocool som att kräva respekt - något som alla bara ska behandlas med utan åthävor - och bli kränkt - vilket snart är en uttjatad folkpsykos. Nej, jag vill tiillhöra allmänheten av medborgare i en demokrati - det är några av de vackraste orden jag vet. Och som Lindas ut- eller kanske inspel självklart visar så är Stefan om inte profetisk så ändå alltid i framkanten. Allmänheten - mmm...
Så klokt, så klokt / Johan Bengt-Påhlsson
Posted by: Johan Bengt-Påhlssom | February 02, 2009 at 12:49 AM