Av allianspartierna brukar folkpartiet och dess företrädare utmärka sig för riskabla förslag, som oftare än sällan slutar i magplask. Man får inte glömma att ett parti som (gudskelov) är ganska litet både måste profilera sitt parti maximalt mot allianskamraterna och konkurrera om ett litet antal platser i offentligheten. Senast var det borgarrådet Sjöstedt i Stockholm som bad om att bli hånad på kultursidorna när hon ville slå ihop Operan och Dramaten och - hoppsan! - ge pengarna till Riksteatern. (Frånsett att det inte fanns någon Riksteater på den tiden så har man redan prövat detta - "de kungliga teatrarnas" förening upphörde 1888...)
Men ett ovanligt intelligent folkpartistiskt förslag, som inte väckt tillräcklig uppmärksamhet, är idén att de flesta av oss bör jobba till 70 i stället för till 65 eller 67. Här är faktiskt alliansens Bröder & Systrar Duktig (fp) i takt med tiden, ja, radikala. I kungariket Norge, "den sista sovjetrepubliken" ni vet, jobbar de flesta åtminstone i vad man förr kallade "manschettyrken" till 70, om de vill. Och Norge är ju landet som brukar ligga etta, en eller två platser före övriga nordiska länder, i alla översikter av jämställdhet, välfärd och utveckling.
När jag för tjugo år sedan var en ung och litet inskränkt radioteaterchef på 41 vårar blev jag förvånad över att min norska kollega var en dam på 69 år med ett halvår till pensionen. Sen startade hon en fri teatergrupp... Naturligtvis är möjligheten att jobba till 70 vad jag vet inte obligatorisk för byggnads-, gruv- och oljeriggsarbetare eller vårdbiträden i grannlandet.
Mer än tjugo år senare vore det dags för Sverige göra samma modernisering och följa Norge i spåren. De flesta av oss är inte slut vid 65 eller 67, har mycket kvar att ge (särskilt till våra yngsta kollegor) och varken vill eller har råd att spela golf hela dagarna. Det naturliga vore att med maximal flexibilitet ge folk pensionsrättighet vid 65, i vissa yrken tidigare, och avgångsskyldighet vid 70 eller 72. Ett sunt samhälle och friska arbetsplatser behöver folk under trettio och över sextio. Medelålders har dessutom så mycket för sig hemma. Naturligtvis betyder ett senare åldrande och en längre aktiv ålder att vi också vill se oss själva representerade i alla åldrar i samhället, i politiken, i media, i kulturen. Alla generationer av vuxna kommer att vilja "bli sedda" och utöva inflytande i en demokrati.
Socialdemokraternas och Mona Sahlins reaktion var lika trist som förutsägbar - jobben "räcker inte". Stön. Tror verkligen kvinnan som vill rädda oss från fortsatt borgerligt (van)styre att arbetsmarknaden är ett nollsummespel ? Där den som jobbar "tar" jobbet från någon som blir arbetslös ? Måste man vara en anhängare av Maud "Tjohej" Olofsson för att veta att arbete generar arbete ? Trodde det snarare kom från Engels eller möjligen Keynes. Vilken lyft för samhällsekonomin om flertalet arbetade tre år till och lät pensionspengarna förränta sig - ett förslag som borde väcka jubel över alla partigränser. Välfärdssamhälle kan visserligen heta "Sozialstaat" på tyska men det betyder inte att det är asocialt att arbeta.
Och det gör mig inget att det är ett förslag från ett parti som jag aldrig skulle stödja i ett val. Men även en blind höna...
Comments