P1:s ibland ganska pigga Nya vågen hade på onsdagen samlat tre män ur den medelålders kultureliten för att med en manlig programledare diskutera Kulturutredningen. Några andra (manliga) röster klipptes in med kommentarer. Till slut enades man om att eftersom det inte finns några pengar(!) borde kulturutredningen - vars uppdrag förbjuder förslag som innebär nya budgetposter - ha föreslagit nedläggning av några kulturinstitutioner för att frigöra pengar till nya, friska initiativ. (Främst för att uppfylla krav påläggs på kulturen av ett politisk etablissemang, som i 2009:s kulturutredning varken vågar diskutera kvalitet eller oberoende, som var kärnan 1974.)
Frånsett att jag har en viss respekt för både Stefan Jonsson och Ozar Sunan utbrast jag: Vilka idioter! Nya vågens panel hade inte märkt eller skiter de i att utredningen redan föreslagit nedläggning av Rikskonserter och inlemmande av Riksutställningar i en övermyndighet. Men det är ändå remarkabelt att några som själva arbetar inom kulturbranschen går på den offentliga lögnen att ökningar av kulturbudgeten är otänkbara och konkurrerar med vitala samhällsintressen. Och att den enda möjligheten är prioriteringar inom ett nollsummespel - för att bygga upp något måste man riva ner något. Vilken smörja! Vad är det för institutioner - utan publik och uppgift, förutsätter jag - som borde ha lagts ned? Vilka medelklassiga kulturpåvars personliga smakpreferenser skulle styra de valen? Nej, inom kulturen rör det sig i jämförelse med resten av samhällsekonomin alltid om nålpengar. Ingen som kräver mer pengar till kulturen konkurrerar med vården, skolan eller någon annan verksamhet i samhället, där pengar som skulle vara stora inom kulturen är försumbart små. Än en gång - defensiva idioter som köpt en officiös lögn och tror att de gynnar mångfald eller nyskapande genom att gå reaktionära makthavares ärenden! Förutsatt att det kommer publiken, allmänheten, till godo är det alltid rätt - eller i alla fall väldigt sällan fel - att kräva mer pengar till kultur.
Kulturutredningen ska först och främst kritiseras för att den inte diskuterar kvalitet och inte slår fast kulturens oberoende, i sin strävan att visa hur samhällsnyttig kulturen inte värnar principen om "armslängds avstånd" mellan utövare och de politiker som distribuerar ägarnas, skattebetalarnas, pengar. Konsten ska inte göras till instrument för aldrig så politiskt korrekta samhällsuppdrag och kulturen är - som radions kulturchef i slutet av programmet påpekade i ett inlägg "au contraire" - på sitt mycket egna sätt ett tillväxtområde. Framför allt inom de människor som tar del av den.
Comments