Äntligen ska det göras något åt gamla Lindgården, det sedan decennier förfallna råttboet bredvid Blå porten och Liljevalchs. Självklart är det Stockholms mest lyckade exempel på hur fastighetsägare (och kommun) genom utdragna tvister ser till att en byggnad förfaller så illa att bara rivning återstår. Och sen kan man bygga vad man vill på tomten. Inte tu tal om att Lindgården inte går att rädda längre och kanske var denna halvt provisoriska 1930-talsbyggnad för sommarbruk inte riktigt värdefull nog att kulturminnesförklaras. Gästerna på Blå portens uteservering får det jobbigt under byggperioden men sen blir det något fint att titta på. Förutsatt att man bygger något helt annat än det som presenterades i morgontidningarna. Finns det inga krav på att ett nybygge i en så känslig och folkkär miljö måste passa in i omgivningen ? Gärna nybygge men inte ett kompakt hotell som lägger hela kvarteret i skugga. Först och främst borde huset inte få vara högre än dagens, dessutom borde det inte få ha större yta: en byggnad kring en öppen gård av samma omfång som idag och kommunicerande med gatan på samma sätt. Den nya Lindgården kommer att förmörka solen. Gröna Lund är åtminstone kommersialisering med tradition, det räcker i de här kvarteren. Djurgården och dess besökare behöver fler bekväma och luftiga vattenhål, inte hotell & konferens. Nästa steg är en t-banestation för att i "tillgänglighetens" namn kunna exploatera det som idag är en ovärderlig oas. Till attack mot hotande förfulning, alla nimbys som brukar förfriska sig på Blå porten eller ta den här vägen mot Södra Djurgårdens ekar !
Comments